nyaskivor.se

Work Of Art ”Exhibits” (Frontiers/Playground)

Äntligen släpper Work of Art sin 4:e platta och som jag har väntat. Att den tog 1,5 år att göra märks för det är ett mästerverk i mina öron.

Många jämför WoA med band som Journey och Toto men här coh nu tycker jag dom hittat en egen stil och ett eget sound. Det är tuffare, mognare och tryggare än tidigare och låtarna är mycket jämnare. På plattan har dom fått hjälp av svenska och utländska musiker. Nalle Påhlsson på bas och Vince Decola på keyboard för att nämna några.

Det hela inleds med Misguided love som med sin enkla gitarrslinga och sitt trumspel får en att fastna på en gång. Att Lars sjunger som en gud gör ju det hela inte sämre. Han har en röst som passar till snabba, rockiga ja även lugna låtar och allt är i absolut världsklass.

Den här skivan är ett mästerverk som man kan plocka fram om 10 år och den lär vara lika bra då som nu.

Eftersom tidigare nämnda Toto bestämt sig för att sluta spela tillsammans så kan Work of Art ta vid den stafettpinnen nu och många år framöver.

Om jag måste några några låtar som sticker ut så får det bli: Another night, Gotta get out, If i could fly och This isn’t love.

Rickard Fernström

Pretty Maids ”Undress your madness” (Frontiers/Playground)

   Release 8 november

Nästan tre år efter deras kommersiella succeplatta ”Kingmaker” kommer nu ”Undress your madness” som är en fortsättning på den inslagna vägen med deras klassiska album ”Pandemonium” och ”Motherland”.

Gillar man tunga gitarriff blandat med melodiska sångslingor så faller det i smaken. Varje spår på denna skönhet är värd uppmärksamhet och det är många låtar som faller mig i smaken.

Det börjar med ”Serpentine” som innehåller en fantastisk sångslinga och ett grymt gitarriff. Sedan fortsätter plattan på samma vis och Ronnies sång låter svinbra. Skivan innehåller också två powerballader som är i en klass för sig: Shadowlands och Strenght of a rose.

Mina två favoritspår är : Undress your madness och Will you still kiss me (If I see you in  heaven). Denna skiva har i princip allt som kan önska sig, får ni chansen att se dom live så måste ni ta den.

Rickard Fernström

Degreed ”Lost generation” (Gain)

  Släpps 15 november

Det här är ett av Sverige mest underskattade band inom genren. Lost generation är deras 5:e album och innehåller allt som en bra platta ska innehålla: låtar med bra melodier och högenergisk form och det är lite av deras signum att leverera musik som sitter som en smäck.

Det börjar i ett rasande tempo med titelspåret ”Lost Generation” och ”You all know my name” som får en att hoppas att resten av innehållet håller samma stil och klass. Även om tempot saktas ned blir man inte besviken på de andra låtarna för mitt upp i allt kommer låten ”Blue virgin isles”. Det är en cover på Ted Gärdestads låt ”Himlen är oskyldigt blå” och som bandet gör sin egen tolkning av till belåtenhet.

Resten av låtarna håller samma höga nivå och det är kul för dom funkar att spela live med dessa utmärkta musiker. Robin är en av Sveriges bästa sångare och utan dess like. Han kan hantera både dom snabba och lugna partierna med bravur.

Tycker att det är synd att Degreed inte fått det där genombrottet som dom förtjänar. Dom är värda mer framgång och hoppas dom kommer få spela på dom större arenorna snart.

Bästa låtarna på plattan är: Summer of love, Lost generation och Born under a bad sign.

Rickard Fernström