nyaskivor.se

Citizen K ”III” (Paraply Records/hemifrån)

Citizen K III är Klas Qvist som än en gång samlat musiker omkring sig och spelat in. Denna gång i Studio PGA, Borås där han spelar de flesta instrumenten. Han har skrivit och arrangerat allt själv. Med sig i studion har han: Andreas Holmstedt som är skivans producent och spelar trummor på spår 9, Andreas Thulin kör och blåsinstrument, Kim Gunneriusson trummor, Franz Ottmar Äckelmann samt Markus Larsson orgel.

Det här är andra skivan av Citizen K som jag recenserat på nyaskivor.se. Man kan väl säga att det är en fortsättning på ett vinnande koncept. Klas är i mitt tycke en sann musikromantiker som på ett mycket skickligt sätt väver fram harmonier från den engelska 60-tals eran. Denna gång Beatles och Pink Floyd med flera. En skiva jag varmt rekommenderar. Låtar att börja med: True Companions, Toolmaker´s Daughter och Oceans Call.

Börje Holmén

Carrington MacDuffie ”Kiss make better” (Hemifrån)

Carrington MacDuffie är tillbaka med en fullängdare och det är hennes tredje skiva som jag recenserar här på nyaskivor.se så därför kommer det inte någon närmare presentation.

Kiss Make Better är väl egentligen en fortsättning på den inslagna vägen både musikaliskt samt i uttrycket och som vanligt är hon omgiven av riktigt bra musiker. Den nya skivan ska lanseras med en vårturné i Europa där Paris, Luxemburg, Belgien, Holland, Tyskland, Österrike, England och Skottland är representerade.

Låtar att börja med: Kiss Make Better, Red Kiss, Blue Halo 0ch Come For Me.

Börje Holmén

Son Of The Velvet Rat ”The Late Show” (hemifrån)

Son Of The Velvet Rats nya fullängdare är en liveinspelning från The Late Show, Rhiz Vienna Austria. Detta är Georg Altziblers Son Of The Velvet Rats sjunde CD. Bandet består av Georg Altziblers sång & gitarr, Dominik Frejan piano, Heike Binder sång & orgel & dragspel, Felix Kryger trummor och Muck Willmann trummor. Den förra skivan Dorado är recenserad på denna hemsida så därför ingen närmare presentation.

Det är ett kärt återseende och dessutom live vilket lyfter några tidigare låtar ett snäpp ytterligare. Jag var imponerad av förra skivan men här har man krympt ner bandet till fem medlemmar och på det sättet skapat en tätare livestämning. Jag tyckte att Dorado-skivan lät lite Mark Knopflerbetonad men på den nya låter det mera likt Bob Dylan.

Låtar att börja med: Little Flowe lägger ribban på en känslosam nivå och sedan Lovesong No9 och Do You Love Me?  Resten är fortsatt njutning – alltså, vilken livespelning!

Börje Holmén

The Lynnes ”Heartbreak Song For The Radio” (hemifrån)

The Lynnes är Lynn Miles och Lynn Hanson båda kommer från Kanada där de är välmeriterade sångare och låtskrivare var och en på sitt håll. Lynn Miles har släppt 14 album och Lynn Hanson har släppt 6 album och som duo har de nu släppt sin första skiva som de har turnerat med. Med sig i ensemblen i studion har de den prisbelönta gitarristen Kevin Breit som spelat med bla. Norah Jones, K.D. Lang och Rosanne Cash.

Ska man jämföra med andra kvinnliga duos tycker jag att det finns likheter med Indigo Girls som också är mycket samsjungna. Indigo Girls är dessvärre mycket ojämna i sin produktion med ca två låtar per skiva som är riktigt bra medans The Lynns har lyckats bra med åtta av tio som jämförelse.

Låtar att börja lyssningen med: Cold Front, Blame It On The Devil och Heavy Lifting.

Börje Holmén

Paul Messinger ”America 2.0” (hemifrån) 

Paul Messinger ”Love Will Find You: 9 Degrees Of Relationship” (hemifrån) 

Paul Messinger America 2,0 Assorted Tales And New Myth.kom 2017. Paul är en poet, låtskrivare sångare och instrumentalist som kommer från New York flyttade till North Carolina. Med sig i studion har han ett tiotal medmusikanter.

Pauls Amerika 2,0 har fått lysande recensioner från många håll. När jag först hörde skivan slogs jag av likheten mellan Paul och Bootsy Collins, sångare och bassist. Bootsy spelade med James Brown men startade eget och behöll funkstilen. En annan tydlig likhet är Frank Zappa som i sina värsta utsvävningar påminner om Spike Jones, amerikansk musiker och orkesterledare mm. Dessa herrar har variation intill galenskap i musiken som kan vara jobbig att ta till sig. Paul skall man lyssna på många gånger för att han komma till sin rätt men allt handlar ju om en dosfråga. Låtar att börja med: America, The Speaker och A Little Faith.

Pauls nya skiva är en fortsättning på den inslagna vägen även om den nu är lättare att ta till sig och inte så brokig som den förra. Även denna har som den förra några riktigt bra låtar som Love Will Find You, Matters Of The Heare och One Day At The Time.

Börje Holmén

Love On Drugs ”Solder” (Paraply/Hemifrån)

Love On Drugs är här med en ny skiva. Frontfiguren även denna gång, Thomas Pontén, har bytt ut några medlemmar och vidareutvecklat soundet. Förra albumet, I think I’m alone now, finns recenserat på denna hemsida och var en hyllning till en avliden musikkollega till Thomas. På denna skiva har han med sig: Martin Lillberg på trummor, Krister Selander bas, Anders Göransson keyboard, Pi Jacobs bakgrundvokalist, Joel Lundberg stråkar, Martin Lillberg stråkar, Tobias Andersson  & Henrik MacGregor, Kristina Lindgård stråkar och så är det Thomas Pontèn på gitarr och sång.

Den tidigare skivan var stundom ganska mörk varvat med gladpop och lite americana. Denna är väl också varierad men utan det mörker den föregående hade. Vad som slår mej är att Thomas röst påminner om John Lennon på några låtar som ju inte är negativt på något sätt men också Neil Young. Jag tycker att albumet är ett steg i rätt riktning.

Låtar att börja med: Scar, At The Rainbow´s End och förstås Gone Away.

Börje Holmén

Calle Karlsson ”Monterey Shoreline” (hemifrån)

Calle Karlssons sjunde cd är en EP med följande medmusiker: sång och gitarr Calle Karlsson, sång Linda K Johbarn, Maria Blom och Janni Littlepage, dobro och steel pedal Berra Karlsson, dragspel och orgel Olle Bergel, piano Klas Qvist, tvärflöjt Göran Sjövall, bas Mical Smedmalm, trummor Micael Karlsson och slagverk Andreas Holmstedt. Det är nära på samma musiker som på singeln som är recenserad på denna sida.

Det är en annorlunda musikstil jämfört med den förra singeln. Numera Beatlesinfluerad pop med inslag av Americana. En mycket smittsamt gladare skiva och inte så mycket mörker som den förra präglades av. Låtar att börja med: Monterey, Carry On  och Seize The Day.

Börje Holmén

Kyle Carey ”The Art Of Forgetting” (hemifrån)

Kyle Carey från New Hampshire blev professionell musiker och låtskrivare efter att ha spelat in debutalbumet Monongah i Irland 2011. Det är en blandning av keltiska, appalachiska och americana folk musik. Nu kommer hennes andra fullängdare The Art Of Forgetting som är en fortsättning på den inslagna vägen.

Skivan är inspelad i Louisiana men har kvar sina musikaliska influenser från förra albumet. Det är en läcker anrättning, mycket välarrangerad och med riktigt bra medmusikanter. Kyles underbara röst och sångstil gör det till en fantastisk musikupplevelse.

Låtar att börja med: The Art Of Forgetting, Tell Me Love och Trouble In The Fields.

Börje Holmén

Courtney Yasmineh ”Red Letter Day” (hemifrån) 

Red Letter Day är amerikanska sångerskan Courtney Yasminehs femte album. Hon skriver sina låtar och spelar även gitarr och har förutom alla spelningar på hemmaplan redan hunnit med nio Europaturnéer genom åren.

Popinfluerad musik som påminner mycket om White Stripes men är kanske lite mera melodiös mellan varven och ibland desto skränigare. Det finns några riktigt bra och medryckande låtar så som Hane On For The Ride och Cleaning Crew men skivan håller i övrigt en hyfsad men lite opolerad nivå.

”High Priestess And The Renegade” (hemifrån) 

Efter att ha hört Red Letter Day tyckte jag att Courtney lät lite skränig och omogen med några undantag. Men med en sådan röst och lidelsefull inlevelse så hoppades jag på en fortsättning och här är den nu. Nya High Priestess And The Renegade är en fantastisk skiva årets bästa hittills där allt stämmer med bra medmusikanter, produktion och hennes fantastiska röst. Alltsammans att lyssna på Spotify.

Börje Holmén

Calle Karlsson ”Pappa” / ”Ett Stilla Regn” (Paraply Records/hemifrån)

Calle Karlsson har har släppt fem cd tidigare och har nu givit ut en singel. Calle kommer från Träslövsläge i Halland. Föräldrarna var kyrkliga och musicerande vilket påverkade Calle och hans bröder i unga år. I vuxen ålder har han intresserat sig för folkmål och då för Läjemål hans hemtrakter.

Pappa är en låt som påminner mig om Olle Ljungströms Jag Och Min Far – en låt som Magnus Uggla fick stora framgångar med efter att de båda medverkat i Så mycket bättre 2012. När man kommit upp i åren finns inte föräldrarna kvar, bara som minnen. Det är det som denna låt handlar om och det kan bli ganska så känslosamt.

Börje Holmén