The Hives, Peace&Love 2010
En härlig fredag på Peace&Love i Borlänge spelar the Hives. Redan från början är det fullt ös – medvetslös. De rivstartar och bjuder, samspelta som de är, på en livad show där de flesta av deras bästa låtar framförs. Allt i en rasande fart som publiken med nöje hänger med i. Trycket nedanför scen är högt och det hoppas, dansas och skrålas. Även om jag inte litar helt på Pelles påstående att han ska ha hållit sitt band inlåst i en källare i två år, petat på dem med pinnar och matat dem med löv, så har de samma attityd och rasande energi som om de hade haft en längre källarvistelse.
Howlin’ Pelle Almqvists utstrålning och kaxighet är oslagbar och publikkontakten fängslande. Och hur mycket han än berättar att han och hans band är mycket bättre än oss så kan man omöjligt låta bli att charmas av hans knästrumpor, dans och överlägsna ord på Fagerstamål. Spelningen avslutas med en extralång version av Return the Favour där den avslutande refrängen plötsligt stoppas för att om och om igen upprepas till publikens stora förtjusning.
The Hives har hybris, men det är välförtjänt och precis så jag vill se dem.
Rebecka Bergh
