Punkrock höll regnet i schack – en festivalrapport med några skivtips
West Coast Riot, Frihamnen Göteborg 2010-06-17
För tredje året i rad höll punkrocken hov under en heldag i Göteborg, precis som föregående år bjöd även årets West Coast Riot på en fantastisk blandning av kanonbra band och härlig stämning. Vid min ankomst runt lunchtid till Sveriges andra stad var det ett fantastiskt soligt sommarväder som under eftermiddagen och kvällen blev molnigare och blåsigare och blåsigare. Men punkrocken lyckades i alla fall skrämma iväg de mörka regnmolnen. Istället för att stressa till festivalen valde jag att i lugn och ro käka lunch och sedan leta mig fram till hotellet innan jag tåg spårvagnen till festivalen.
Jag missade på grund av detta Bruket som skulle ha varit roliga att se. De låg nämligen bakom en mycket bra EP som kom förra året och som i år följdes upp av albumet ”Av en annan klass” som är en i raden av riktigt bra svenskspråkig punkrock som kommit under de senaste åren. Och eftersom vi på nyaskivor.se har missat att recensera den vill jag här att starkt rekommendera den. Skivan speglar samhället anno 2010 med ett sound som är hämtad från svenskpunkrock från tidigt 80-tal. På betyg skalan skulle skivan hamna på 3,5/5.
När jag väl kom till festivalen kollade jag lite på Satan takes a holiday, men var inget som direkt föll mig i smaken så istället utforskade jag festivalområdet. Asfalt precis överallt – det är det enda minustecknet på West Coast Riot att den hålls i Frihamnen.
Vid halvfyra tiden går Sista Sekunden på i Close-Up-tältet. Jag var full av förväntan men tyvärr uppfyllde inte skånska Sista Sekunden dessa förväntningar. På grund av det dåliga ljudet så lyckades inte bandet att nå fullt ut trots att de rockade på fullt ut på scenen. Efter Sista Sekunden kollade jag snabbt in Dillinger Escape Plan som var mitt inne i sitt set, men jag kom snabbt fram till att deras kollektiva oväsen inte passade i mina öron – speciellt eftersom jag inte tidigare har hört någonting av band.
Efter en kortare rundvandring på festivalområdet återvände jag till Close-Upscenen för att se de första låtarna med Invasionen. Kul att se Dennis Lyxzens senaste musikaliska projekt på scenen, men även Invasionen lider av ett inte allt för övertygande ljud. Men lyckas att leverera sin powerpopiga punk på ett godkänt sätt. Några låtar in i setet försvinner en stor del av publiken så även jag, det kan inte vara lätt att konkurera med ett av festivalens största dragplåster – de brittiska ska-legenderna The Specials.
Det var en speciell känsla att få se The Specials med originalsättningen så när som på Jerry Dammers. Från första tonen förvandlades Frihamnen till ett ska-party fullt med dansade människor. Men jag kände inte att hitkavalkaden nådde ända fram, det var en bra konsert som inte tog sig upp till de hisnade höjder som jag hade hoppats på.
Direkt efter The Specials var det dags att kolla in ett av banden som var anledningen till att jag åkte till Göteborg nämligen Flogging Molly. Vilken konsert!!! Det var fenomenalt från första tonen tills att sista låten ringade ut. Berusad högenergisk punkrock mixad med irländsk folkmusik och med en frontman i Dave King som är på ett toppenhumör denna eftermiddag i Göteborg. Precis bakom det andra avgränsande kravallstaketet där jag hade hamnat var det en trevlig och konstant moshpit under hela konserten – vilket bidrog till att stämningen höjdes till de regntunga skyarna ovanför oss.
När jag ändå hyllar Flogging Molly kan jag samtidigt hylla deras senaste liveskiva som vi inte recenserat här på nyaskivor. Skivan heter ”Live at the Greek Theatre” och fångar Flogging Molly på ett kanonhumör i hemmastaden Los Angeles. Där de levererar en hitkavalkad i samma klass som de gjorde på West Coast Riot. Med dubbelliveskivan kommer även konserten i visuelltappning på dvdskiva. Kanske årets liveskiva så här långt, som endast möjligen slås på fingrarna av Dropkick Murphys senaste liveskiva (men mer om den lite längre ner i texten).”Live at the Greek Theatre” är en skiva som helt klart är värd att kolla in. Har du inte hört Flogging Molly tidigare kan detta vara en bra väg in till deras fantastiska musik, eftersom den innehåller alla hitsen och några andra riktigt bra låtar. Jag ger den 4/5 i betyg.
På tal om att bra konserter, direkt efter Flogging Molly var det bara att springa vidare till nästa scen där det var dags för mina stora favoriter Bad Religion att gå på scenen. Bad Religion som i år firar sitt 30års jubileum som band. Jag har läst en hel del recensioner så här i efterhand och många har klagat över att Bad Religion kändes trötta och inte levde upp till deras förväntningar fast i min bok så var Bad Religion konserten utan tvekan den absolut bästa på hela festivaldagen. Jag skrek mig hes till tonerna av alla hitsen. Helt sjukt hur många hits de lyckades klämma in på sin timmes långa konsert. Jag var helt slut och överlycklig efter konserten.
Däremot är Bad Religions senaste liveplatta som de har släppt gratis online för att fira sitt 30års jubileum inte alls lika intressant och bra. Plattan heter ”Bad Religion 30 Years” och innehåller i och för sig ett intressant låtval (man har valt att slopa många av hitsen för att ta med lite mer udda låtar – vilket för den riktigt inbitne är roligt), men liveupptagningarna av låtarna når inte upp i samma energi som på skiva eller live. Betyget blir 3/5 och är du intresserad av att skaffa den besök www.badreligion.com .
Rise Against må ha gjort några bra skivor och senaste radiohiten ”Hero of War” men det var inte tillräckligt för att locka mig till att ställa mig i publikhavet istället blev det lite käk för min del på den lilla gräsplatten som gick att hitta.
Bostons stoltheter Dropkick Murphys lockade mig in i publikhavet återigen. Dropkick Murphys hade dock inte sin bästa dag, det var en helt okej spelning under den tiden som jag var där och kollade. Men däremot lyckades dem inte att komma upp i den klassen som de är på årets liveupptagning ”Live on Lansdowne, Boston MA”. Precis som jag tidigare nämnt är denna liveskiva och medföljande DVD en av de bästa liveskivorna från året – full av energi. Betyg 4/5.
I ärlighetens namn hade jag redan bestämt mig att lämna Dropkick Murphys konserten halvvägs in för att gå och kolla in den gamle Dead Kennedys sångaren Jello Biafra och hans The Guantanamo School of Medicine. Detta var inget som jag ångrar, Jello Biafra var grym. Innan konserten kunde man se att honom värma upp genom att springa fram och tillbaka bakom scenen. Han kommer in och ser ut som en galen professor och levererar punkrock i riktigt hög klass. Bäst var de klassiska Dead Kennedys låtarna ”California Über Alles” och ”Let’s Lynch The Landlord”.
Avslutar festivalen gjorde The Hives, jag kunde bara se de sista 20 minuterna och det var helt okej fast inte alls lika bra som de varit när jag sett dem tidigare. Pelle Howlin Almqvist var lika skönt kaxig som vanligt, så de som sett hela Hives konserten var säkert nöjda gissar jag på.
Bäst på West Coast Riot:
1. Bad Religion
2. Flogging Molly
3. Organisationen på festivalen gjorde att hela festivalen kändes säker och mycket trevlig.
Lars Svantesson
