nyaskivor.se

Sabaton, Twisted Sister, Raised Fist, Smash Into Pieces

Eldigt med humor och (spel)glädje i centrum

2010 års Metallsvenskan i Örebro ställde upp med ett intressant startfält, både fotbolls- och musikmässigt.

Och när fotbollsdelen avslutats i Behrn Arena så var det dags för musiker och publik att bege sig till trevliga Conventum Arena.

Där fick vi efter förbanden ett utmärkt exempel på receptet för 1 tim. och 30 min. med bra musik och glädje/humor i centrum: Come Out And Play, Stay Hungry, The Kids Are Back, Captain Howdy, I Believe In Rock ’N’ Roll, You Can’t Stop Rock ’N’ Roll, The Fire Still Burns, Shoot ’Em Down, We’re Not Gonna Take It, The Price, Burn In Hell, Trummsolo, Under The Blade, I Wanna Rock, Be Chrool To Your Scuel, S.M.F.

Och vilken låtlista, mmm… Örongodis för alla som tycker om melodiös hårdrock med allsångsrefränger. Men ett fel kan hittas: Det tråkiga trumsolot av i övrigt pålitlige A.J. Pero. Men om det är priset som måste betalas för att övriga i bandet ska få tillfälle att hämta andan inför en fortsatt offensiv satsning, ja då är jag förstås beredd att klappa takten när herr Pero ber om det.

När det var dags för publikens stora allsångsstund i We’re Not Gonna Take It uppmanade sångaren Dee Snider till och med toalettbesökarna att ta i (!) och sjunga med. Resultatet? Mäktig allsång utöver det vanliga, till bandets stora glädje.

Och apropå Dee Snider: Han är en publikdomtör och underhållare av stora mått. När tekniken spelade en del spratt, och dom på grund av detta var tvungna till några lite längre avbrott mellan låtarna löste det sig alldeles ypperligt. Hur då? Jo, talk show i herr Sniders regi är något av det roligaste som går att höra. Underbart!

Jag måste också nämna Mark ”The Animal” Mendoza, vars basspel är en smula originellt i och med att han i huvudsak slår fram ljudet. Ibland tar han dessutom hjälp av basen när han förstör mikrofonstativ (jag räknade till tre sådana försatta ur spel).

Men det som slog mig mest när jag stod och drog på munnen under precis hela konserten var det faktum att det är så här livemusik ska vara. Nämligen glad och livsbejakande.
Att bandmedlemmarna njuter av sin återvunna status i hårdrocksvärlden märks, och ett tydligt exempel var att dom fick till den roligaste bandpresentationen jag sett.

Efter TS var det dags för örebropublikens gunstlingar Sabaton att avsluta fotbolls- och musikfesten.

Enligt egen utsago var bandmedlemmarna mycket nervösa inför uppgiften att kliva på scenen efter ungdomsidolerna TS, men av detta märktes inget. Nej, det var leenden från början till slut och bandet var märkbart tagna av publikens kärleksförklaringar (läs allsång).

Eld och pyro spelade en stor roll i konserten, dock utan att ta fokus från det viktigaste – låtarna.

Och så här såg Sabatons låtlista* ut: Ghost Division, Panzer Battalion, Uprising, 40:1, Cliffs Of Gallipoli, Back In Control, Coat Of Arms, Rise Of Evil, Attero Dominatus, Price Of A Mile, Saboteurs, Into The Fire, Primo Victoria, Metal Medley.

Som synes gavs flera – välljudande – smakprov från kommande skivan Coat Of Arms. Och självklart upp-och-hoppa-låten framför alla andra: Primo Victoria.

Personligen tycker jag dock att TS vann slaget om festivalens bästa konsert. Kanske beror det på nostalgifaktorn men jag lutar nog mer åt det faktum att Sabaton skulle må bra av lite mer variation i låtarna.

Hur som helst: Kan man verkligen ha så här roligt med kläderna på? Ja, det är vad jag tänker när jag lämnar Örebro för den här gången.

Och jag kan inte annat än imponeras av Örebros förmåga att gång på gång arrangera konserter av riksintresse. Det går aldrig…? Jodå, snyggt jobbat!
 
Magnus Bergström

* Reservation för ev. felaktigheter (p.g.a. mer eller mindre oläsliga anteckningar).