Knockout att njuta av
Bring Me The Horizon, Architects, The Devil Wears Prada, Tek-One
Fryshuset, Stockholm 110127
Att uppleva en kväll med ovanstående fyra band känns som att bli knockad. Det är full fart och aggressiviteten flödar från scenen. Men till skillnad från att bli knockad på riktigt så gillar jag det!
Förbanden gjorde sitt jobb, med extra plus till The Devil Wears Prada som hade den bästa publikkontakten (tillsammans med BMTH). Och snacka om keyboardist som kan konsten att röja.
BMTH hade på sätt och vis straffspark i öppet mål den här kvällen, i och med succén med senaste skivan ”Theere Is A Hell, Believe Me I’ve Seen It. There Is A Heaven, Let’s Keep It A Secret.”. Lägg till att BMTH alltid levererar live och förutsättningarna för en minnesvärd kväll var mycket goda. Och så blev det också: den till 99 procent mycket unga publiken fick vad den ville och det syntes många glada och svettiga ansikten efteråt.
Låtlista:
It Never Ends
Chelsea Smile
Pray For Plagues
Fuck
The Sadness Will Never End
Crucify Me
Football Season Is Over
Blessed With A Curse
Anthem
Diamonds Aren’t Forever (extranummer)
Som synes inte den längsta av låtlistor och speltiden stannade på ganska exakt 60 minuter. Men det som hade känts snålt tilltaget för vilket annat band som helst känns helt rätt. Varken band eller publik orkar med all denna energi under en längre tid än så. Bäst fungerade Fuck och Anthem som båda fick publiken att vråla som om deras liv hängde på det.
Mycket imponerande av BMTH att få metalcore att låta fräsch och intressant efter att tre förband redan ”utmanat” publikens öron. Men så har man också något som inget annat metalcore-band har: annorlunda låtidéer med gott om nyanser.
Det negativa med konserten var att fyra band är minst ett för mycket, i och med att dom spelar så likartad musik. Okej, Tek-One är något av ett techno-band men ett mycket ”argt” sådant. BMTH på egen hand eller med ett enda förband hade nog betytt en fempoängare…
Text och foto: Magnus Bergström
