Danko Jones 14 oktober 2010 KB, Malmö
Det var ett och ett halvt år sedan sist. Mars 2008 för att var mer exakt. Samma lokal, samma band. De levererade då, liksom tidigare konserter jag sett och förväntningarna är höga.
Jag ser mig omkring och inser att det måste vara fullsatt. En bit bort ser jag en far och en son, på min vänstra sida står ett killgäng, framför mig två par. Stämningen går att ta på. Danko Jones är kända för att vara ett live-band, många har sett dem förut, lyssnat in sig på deras senaste skiva Below the belt och är redo för att röja tillsammans med hundratals andra fans.
Så entrar Danko Jones scenen, den spända förväntansfulla stämningen byts till ett gemensamt glädjevrål. Låtarna som spelas är en blandning av gammalt och nytt. Glädjevrål går över till allsång och medan vissa står och njuter dansar andra så svetten sprutar. Danko Jones gör det de är bäst på; Spelar live.
Han har en otroligt nära kontakt med publiken. Vid flera tillfällen känns det som han möter min blick, vilket även andra i publiken upplever. Han kommenterar publikens rop, visar upp en tjejs skylt och pratar med oss. Han berättar om hur mycket han tycker om Malmö och älskar att återvända hit, påpekar hur fräscha toaletterna är på KB och skojjar med oss som om vi vore nära vänner.
Liksom tidigare konserter levererar Danko Jones. Frågan är om han inte blir både snyggare och bättre för var skiva som släpps. Att gå på en konsert med Danko Jones är som att smaka på kakan innan man köper den; Du vet vad du får och du vet att det är bra. Eller som de själva säger;
My heart gets stronger, my skin gets thicker, my mouth gets louder
Text: Sophia Lönnergård Foto: Jessica Tibell
