Man behöver inte bry sig ett smack om vad texterna betyder
Fatoumata Diawara ”Fatou” (World Circuit/Playground)
Instrumental musik, helst jazz i CD:n är alltid ett bra alternativ när americana-lyssningskvoten är fylld och det finns en längtan efter något annat i musikväg. Men denna gång fick det bli en nytt album med numera Parisbaserade sångerskan och gitarristen Fataoumata Diawara.
Eftersom mina språkkunskaper är begränsade och inte innefattar Fatamatas dito, då hon härstammar från både Elfenbenskusten och Mali, så blir det hela som skön instrumentalmusik i mina öron. Man behöver inte bry sig ett smack om vad texterna betyder. De kan vara ytterst poetiska eller rena plattityder. Men musiken småsvänger svalt och sommarsskönt.
För Fataoumata är en sångerska som bygger sin musik på den maliska traditionen men den innefatttar också många nutida moderna musikinfluenser från väst som lite jazzsväng här och där. Hennes egna gitarrspel finns också med och sätter sin prägel på detta album som är inspelat i Paris. Fatoumata har också en bakgrund inom film och musikal så det skulle förvåna mig om vi inte får höra mycket mer om henne i framtiden. Det jag har hört på detta album har övertygat mig om detta.
En skön platta att förlita sig på när höstdeppet sänker sin mörka skugga över dig och mig .
Bengt Berglind
