Respekt och tvivel
Jag kommer ihåg när Tomas framförde ”Just nu” i Melodifestivalen, tror det var 1980. Då hade han redan släppt skivor sedan 1972. Hans nya, ”500 dagar om året” är hans 26:e i ordningen. Och det skall man ha klart för sig, det finns få svenska artister som har haft en sådan trogen publik genom åren som Tomas Ledin. Han har aldrig varit med i några lekprogram, har sålt över 2,5 miljoner skivor, sitter med i styrelsen i Artister mot nazister, alltid varit snudd på avskydd av recensenter och när han körade på en av Abbas japanturnéer fick han hur mycket skit som helst av proggarna. Men hallå, visst är han värd lite mer respekt, eller hur?
Nåväl, hur är då hans senaste platta? Jo, den är välproducerad. Låtarna är jämna, ja, allt är som vanligt i Ledin-land. Och det är nog det som är ett av problemen, jag får kramp på detta doktorerande i ”lagomhet”. Allt känns så fruktansvärt prydligt och tillrättalagt. Jag saknar livets lite starkare essenser, kalla det ”skit under naglarna” om du vill. Följden blir en stark avsaknad av trovärdighet. Nu pratar jag givetvis om min egen lilla upplevelse, självklart tror jag herr Ledin menar vad han sjunger. Jag hoppas det i alla fall. Men det når inte mig. Nej, det blir en askgrå tvåa från mig, Tomas. Men min respekt, den har du. Lycka till med din 23:e sommarturné. Den kommer nog bli bra, men i min värld är sommaren lång.
Hasse Carlsson