Vill nog lite mer än vad de orkar med
Nazareth ” Big Dogz” (Ear Music/Playground)
Nazareth’s senaste alster ”Big Dogz” som kom ut i våras innehåller elva nya låtar. Detta album finns även att tillgå som ett digipack, inklusive en bonus-CD innehållande fem akustiska spår, samt i en crossover version bestående av både en vinyl-LP och en CD-utgåva!
Albumets första låt, ”Big dog’s gonna howl”, doftar en stor portion Nazareth a la sjuttiotalet. I denna öppningslåt så är man starkt influerade av den gamla tunggunglåten ”Miss Misery”, samtidigt som man även flörtar med andra låtar från samma album! Detta innebär ju även en återkoppling till själva hundtemat!
Varför?
Jo, influensernas moder återfinns ju på ”Hair of the dog” från 1975. Letar man efter andra återkopplingar så kan man faktiskt hitta några till. Några är väldigt långsökta och ytterst vaga, men andra verkar desto mer tydliga och medvetna!
Låten ”Claimed” påminner i titeln lite vagt om “Claim to fame” från albumet “No Mean City” (1979). På detta album återfinns även låten med samma namn, “No mean city”, vilket titelmässigt påminner mycket om den nya låten ”No mean monster” ! När det gäller det tidigare nämnda albumet ”Hair Of The Dog” så kan man också se vissa temamässiga likheter i låttitlarna mellan den gamla låten ”Please don’t Judas me” och den nya ”When Jesus comes to save the world again”.
Nazareth släppte hela tjugo studioalbum mellan 1971-1998, sedan blev det en lucka på hela tio år innan man släppte ”The Newz” 2008. En comeback som jag själv inte var alltför förtjust i eftersom jag inte tyckte att Dan McCafferty’s röst riktigt höll måttet på denna skiva! Som en gammal Nazareth-fantast (med hela deras albumdiskografi i skivhyllan) hade jag förväntat mig mera än vad jag fick!
Detta nya album är trots allt ett fall framåt, men helheten infinner sig inte riktigt och rösten låter fortfarande alltför raspig, svajig och sprucken emellanåt! Man tror nästan att Dan McCafferty får löständerna lite på sniskan ibland! Men trots denna hårda kritik från mig, så finner jag ändå att ca 6-7 låtar håller minst godkänd klass, medan resten inte gör det! Denna kvalitetsmässiga slagsida till trots, så får skivan ändå godkänt som helhet! Det är ju Nazareth vi talar om, en kultgrupp som har funnits i 2000 år, eller något liknande…
Detta är ett album för oss alla som har följt Nazareth genom åren och kanske inte ett alster man börjar med om man vill studera denna grupp lite närmare i sömmarna! Då är det bättre att man riktar in sig på de gamla albumklassikerna från sjuttiotalet, eller på de tre potenta skivorna man släppte under nittiotalet!
Detta nya album som dagens medlemmar i gruppen, gubbarna Dan McCafferty och Pete Agnew samt ungtupparna Jimmy Murrison och Lee Agnew levererar, lägger jag in på en 11:e plats i den totala diskografin bland de 22 utgivna studioalbumen! Man vill nog låta som man gjorde på 70-talet, men lyckas ju bara till en viss del med sin vision!
Nazareth’s Big Dogz vill nog lite mer än vad de orkar med, men trots hyfsad svansföring så känns ändå inte resultatet riktigt renrasigt! Jag skäller därför bara tre gånger – Voff, voff, voff!
Roger Skoog
