Borde kunna göra underverk
- James Blunt ”Some kind of trouble” (Atlantic/Warner)
James Blunt delade världen när han 2004 släppte skivan Back to Bedlam med singlarna Goodbye my Lover och You’re Beautiful. Antingen älskade man honom eller så hatade man honom. Jag älskade honom i smyg. Inför denna skiva ställer jag mig likgiltig. Jag skulle inte köpa låtarna, men inte heller byta låt om de skulle spelas. Mest av den anledningen att skivan är intetsägande. Den väcker inga känslor, varken bra eller dåliga, hos mig. Jag orkar inte bryr mig helt enkelt.
Det är tråkig radiopop som inte tjänar på James speciella röst. Snarare tvärtom. Hans röst gnäller sönder högtalarna. Från första skivans melankoli har han gått till klämkäck mjukpop som tråkar ut mig. Skivans samtliga låtar låter likadant. Förutom den sönderspelade Stay The Night. Det finns ingenting nytt med skivan, allt har jag hört förut. Det är verkligen synd.
James Blunts unika röst borde kunna göra underverk med musik, men ingenting händer. Jag blir uttråkad. Kan tänkas ha det i bakgrunden när jag fokuserar på annat. Det är en välproducerad skiva med mjukpop, så jag kan förstå andras eventuella gillande. Den faller bara inte mig i smaken. Alls.
Sophia Lönnergård
