Mejslar fram en skörhet och inneboende styrka
- Lucinda Williams ”Blessed” (Mercury/Universal)
Musikvåren är hetare än på länge med skivsläpp av bland andra Decemberists och Low Anthem. Som om inte detta vore nog så bidrar Lucinda Williams med nya utmärkta albumet Blessed till de annalkande vårkänslorna.
Efter mörka East West och ojämna Little Honey tar nu Lucinda en gruvlig revanch på sig själv med aktuella albumet Blessed. Tillbaka är de melodi och låtbyggen vi känner igen från klassiska albumen Essence och Car Wheels On A Gravelroad.
Anslaget är tillbakalutat och präglas starkt av hur Lucinda använder sin raspiga sydstatsröst för att skapa den rätta underliggande stämningen i musiken. Hon lyckas med detta hela albumet igenom vare sig det gäller underbara ballader som I Don´t Know How You’re, Living, Born To Be Loved och Copenhagen, eller när det rockas loss med besked i Seeing Back med Elvis Costello på en formidabelt gitarrcoda. Övriga som bidrar till detta kanonalbum är bland andra gitarristerna Greg Leisz och Val McCallum, trummisen Bruce Norton och B3 orgelskötare Rami Jaffee.
Men jag måste återkomma till Lucinda Williams röst som mejslar fram en skörhet och inneboende styrka på samma gång genom att både brista, bryta och visa en inneboende skörhet. Detta visar med all tydlighet att det måste finnas ett stort och varmt musiklaiskt hjärta hos Lucinda Willams. Vilket vi redan visste, eller hur ?
Bengt Berglind
