Dramatisk hårdrock i världsklass
Ganska ofta är det inte överdrivet svårt att recensera skivor. Man lyssnar, tänker och sedan skriver man. Men det finns stunder då tankestadiet blir mycket svårare tack vare bandet. Kamelots senaste skiva är en balansgång mellan världsklass och något oerhört lamt. Därför är det nästan omöjligt att recensera hela skivan ”Poetry for the Poisoned” utan att slita sig i håret.
Skivan startar med en av årets absolut vassaste låtar ”The Great Pandemonium” som också har en av de bästa videor jag sett, måste kollas om ni inte gjort det. Den följer upp med några starka spår och det teaterlika temat i låten ”The Zodiac” är nästan lika bra. Men sedan dalar skivan ordentligt och hänger på en skör tråd och rycker endast upp sig några enstaka gånger. När det väl händer är dock låtarna otroligt bra. ”Poetry for the Poisoned” temat som är en serie låtar i antalet fyra var dock en besvikelse. Man hade möjligheten att göra något riktigt bra men misslyckades.
I det stora hela är det hög kvalitet på Kamelot och inte minst på senaste skivan. Ljudet är otroligt bra och Khan som sjunger är en av världens mest begåvade sångare. Med massor av gäster på skivan ökar värdet enormt. Och det känns som att Kamelot kan ha gjort sitt absolut största verk i och med detta skivsläpp.
Om jag skulle recensera låt för låt skulle troligen betygen variera mellan fullpoängare och bottennapp. Men jag tycker att Kamelot förtjänar en hyllning för att de vågar göra sin egen sak av det hela. Det ska vara vackert, mäktigt och tungt. Man har inspiration i mängder och massor av smarta texter samt teman på skivan. Det är omöjligt att inte gilla Kamelot!
Ricky Löfqvist