Vi har fattat att du gillar gammal jazz nu, Roddan
- Rod Stewart ”Fly me to the moon” (J Records/Sony)
Den gamle The Faces-sångaren kommer undan med nästan vad som helst. Med sin charm och sin hesa röst. Kanske är det den som är charmen? Jag såg honom live när han började köra ”American Songbook”-stuket. Det är snyggt, hur bra arrangerat som helst. Bra låtval och det är standard. Det är vad det är. Standard. Visst han har nått pensionsåldern men inte behöver det bli slätstruket för det. Jag känner att han skulle kunna utmana sig själv att våga gå utanför trygghetszonen.
Men icke. Förr var han en rebell på The Faces- och Jeff Beck-tiden, men nu är han tyvärr bara en covermaskin som skulle kunna uppträda på vilket Las Vegas-kasino som helst året om. Utan att någon skulle lyfta ögonen från de enarmade banditerna. Missförstå mig rätt. Det är fantastiska låtar, bra arrat och sången är oklanderlig. Men det här har vi hört nu. Vi har fattat att du gillar gammal jazz nu, Roddan. Nu räcker det. Tänk nytt. Tänk utanför lådan.
Mattias Ransfeldt
