En vanlig rockplatta
Han är en av de rockdinosaurier som har varit med och format rockhistorien. Under sextiotalet var han med och skapade historia med The Birds, The Jeff Beck Group och The Faces. Det hade räckt så för min del om det hade slutat där. Men ett par tre år in i sjuttiotalet ersätter han Mick Taylor i The Rolling Stones.
Visst kan man leva på gamla meriter ett tag, vilket Stones har gjort nu ett bra tag – och med all rätt. Det här är inte första soloplattan med Ronnie, det har kommit en jämn ström med lagom dos av hans egna plattor sedan han började i Stones.
Det är en vanlig rockplatta rakt upp och ner. Den låten som sticker ut är väl den som låter som en trött Inner Circle-cover, ”Sweetness my weekness”. Annars går tankarna mer åt Bob Dylans musik än åt The Rolling Stones.
Han har gästartister som är i kaliber som han själv, Kris Kristofferson, Slash, Bobby Womack och Billy Gibbson som är några i laguppställningen på ”I Feel Like Playing”.
Mattias Ransfeldt