Som en långsam Woddy Allen film
- Marisa Yeaman ”Roadmap heart” (Deep Pearl /Hemifrån)
Man väntar och väntar på att det skall hända något, att den skall beröra. Men det händer aldrig. Det känns som en lång roadtripp igenom Australiens landskap. Utan karta och kompass. En resa utan mål. Flera av låtarna är målande liksom landskapet men det räcker inte ända fram ändå. Det låter som en tråkig version av Sheryl Crow. Lite för alldaglig och intetsägande.
Hon har säkert en massa bra saker att säga med sina texter men det är hur man säger det och hur man framför det. Saknar engagemanget trots att det bara är hennes andra skiva. Kan förstå om det blir lite vardag om hon hade släpp ett pärlhalsband av skivor de senaste åren. Visst kan vardagen bli lite tråkig, just med alla bestyr, tvätta, göra matlåda, hänga tvätt, städa och allt det där som måste göras. Skivan känns som en trist tisdag.
Mattias Ransfeldt
