Hälsar på i bluegrasslandet
Dwight Yoakam ”Swimmin’ Pools, Movie Stars…” (Sugarhill/Border)
Hattar finns det fullt av i countrymusiken, både på längden och bredden. Om detta beror på att många manliga countyryartister vill vara traditonsbärare, eller om det beror på ett högt hårfäste är frågan. Dwight Yoakam har alltid hatten på som ett varumärke. Ett annat varumärke för denna countryveteran är hans röst. Den går aldrig att ta miste på, varken det är ballader, countryrock eller som på detta nya album när han hälsar på i bluegrasslandet. Lite lagom nasal, men klar och bär alltid spår av en av hans förgångare i branchen, Buck Owens.
Trummorna är borta från ljudbilden, som är brukligt inom bluegrass. I stället är det en tät ansamling av diverse stränginstrument som gitarrer, banjo, mandolin och ståbas. Med finns också riktigt skön stämsång på många spår.
Låtmaterialet håller en bra klass och bandet låter utmärkt. Men behöver han verkligen damma av några av sina äldre hitlåtar som Guitars and Cadillacs, eller These Arms och klä dom i bluegrassdräkt? På ett liknade sätt har han gjort med Prince Purple Rain. Kanske är det en hyllning till prinsen, för en bra låt är en bra låt i alla väder.
Dwight Yoakam håller alltid stilen, även i bluegrassland.
Bengt Berglind
