Rakare, råare och rockigare än på länge
Chuck Prophet ”Temple Beautiful” (Yep Roc/Border)
Balinese Dancer anno 1993 var Chucks första soloplatta. Den tillhör fortfarande avdelningen goda skivbekanta i hyllan hemma. Sedan dess har denne ex Green On Red-medlem hunnit med ett dussin plattor som varit genomgående av en ganska hög kvalité. Let The Freedom Ring som kom 2009 är det sista exemplet på Chucks mångfald och produktivitet.
På nya Temple Beatuiful som är en hyllning till staden San Francisco är soundet rakare, råare och rockigare än på länge. Rösten är lika snuvig och snäsig som tidigare, lite åt Tom Petty/Dylan-hållet och hans gitarrspel är i skarpt fokus plattan igenom. På spår som Willie Mays Is Up At Bat finns klara femtiotalsinfluenser i körsången och det drivande pianospelet. Museum Of Broken Heart är en ganska vanlig Chuckballad med lite nonchig talsång och sextiotalspoppiga Little Girl, Little Boy svänger som bara attan. White Night Big City stinker av Lou Reed-inspiration, men på ett bra sätt. Chuck Prophet som också är en utmärkt producent för andra artister, lär nu också dryga ut kassan med att anordna guidade bussturer i sitt kära San Francisco. Den trippen skulle jag gärna hänga med på.
Bengt Berglind
