Perfekt pop för bilåkande
Drugdealer ”Hiding In Plain Sight” (Mexican/Border)
Tänk om man hade varit en fluga på väggen när låtskrivaren och musikern Michael Collins satt och hade tankesmedja vad han skulle kalla sitt musikprojekt. Aha, sade han till sig själv Drugdealer måste vara det ultimata förslaget av alla mina förslag. Så fick det bli. Fast det går inte att låta bli att tänka på om det är på riktigt eller på skoj.
Nåväl , detta är i iallafall hans tredje album som är en skamlös hyllning till soldränkt sommarpop från LA. Tänk Michael Franks Floridapop eller John Mayers förra album som lutade åt samma håll.
Inledande Madison sätter sig snabbt med en knallskön melodi och som passar till att spela i bilen eller varför inte i sportradion.
Ballader blandas med låtar av det funkigare slaget och blåssektioner kommer och går men det musikaliska solskenet i låtarna består.
På några av låtarna lånar Michael Collins ut mikrofonen till kompisarna Weyes Blood, Jackson Macintosh och Tim Presley vilket är trevligt och en vänlig gest.
Det musikaliska anslaget är lätt men skickligt och domineras ofta av ett underliggande elpiano och lekfulla synthar, en själfull saxofon, en småfunkig bas och lagomt bastanta trummor.
Perfekt pop för bilåkande, fönstertvätt eller när du lagar fredagens lilla festmåltid och har ett glas rött vid sidan.
Senare delen av albumet är något svagare och då kom jag att tänka på både Leo Sayer och Gilber O´Sullivan. Det var ju inte meningen.
Bengt Berglind
