Varför tog det så lång tid?
The Obsessed ”Sacred” (Relapse)
Varför ligga sömnlös om nätterna och undra över hur doom metal låter när The Obsessed kan förklara det med fyra rungande riff? Tjocka gitarrtoner i nedstämd moll med fullständigt förakt för kommersiella intressen är en gren på det grovstammade musikträdet som är värd att bestiga. Känslan lär bli att man blir sittandes kvar där uppe.
Med sätet i Washington D.C. och med den excentriska Scot ’Wino’ Weinrich vid rodret är det här tremannabandet väl värt att hänge sig åt. I synnerhet rekommenderat till de som uppskattar nerbantad metal influerad av stoner rock. Då är lystmätet tillgodosett och när albumet är till ända efter si så där knappa tre kvart så räkna med att själen är såld till hin håle själv.
För den som vill gå riktigt långt ner i jordkällaren bör ’Stranger Things’ passa bra. Den öppnande akustiska gitarren är ett villospår som skall tas för vad det är. Den stilrena doomstrukturen får snabbt fäste och sträcker ut sig i hela sin lekamen. Ödesmättade riff fortplantas bort i mörkret och blodet isar sig i ådrorna.
’My Daughter My Son’ har en modstulen charm som om man inte visste bättre kunde tolkas som ödmjukhet. Riffen är hämtade långt nere från önskebrunnen där silverdollarn ligger ouppnåelig och bara skimrar. ’Punk Crusher’ däremot driver på med allt vad tyglarna håller och det om inte annat visar vilken spännvidd skivan besitter.
Plötsligt och utan förvarning tittar Thin Lizzys ’It’s Only Money’ ut ur boet. Den får ses som en udda fågel i sammanhanget, men inte desto mindre ett tecken så gott som något på oklanderlig smak. Med en modfälld gitarr och en röst från underjorden går det att räkna hem den.
Till de lyckligt lottade som har kommit ända fram till bonusspåren återfinns som grädde på moset kultklassikern ’Crossroader’ och det är svårt att hålla glädjetårarna i schakt. Originalet från Mountains legendariska Flowers Of Evil och skriven av Pappalardi/Colllins vilket med all sannolikhet inte ens hade behövts nämnas för det kan omöjligen ha undgått någon.
Sacred är första utgåvan under The Obsessed’s fälttecken sedan 1994 års The Church Within. 23 år av evig pina är äntligen över och jag och mina demoner konstaterar krasst att en värld med The Obsessed tillbaka är bra mycket bättre.
Thomas Claesson
