Läckert gitarrspel och skön konsertkänsla
Tesla ”Mechanical Resonance – Live!” (Frontiers)
En skön konsertkänsla. Det är ju liksom prio ett på listan över vad man kan begära av en liveplatta. Det känns verkligen som att Jeff Keith sjunger direkt till mig och alla andra i den fiktiva publiken.
Som vanligt är Jeffs röst hes och ansträngd; med ålderns rätt bara lite värre än vanligt. De som redan är Tesla-fans tycker förstås att allt är som det ska på den fronten, medan de som tidigare inte fastnat för bandet inte lär göra det nu heller. Hur som helst är det passande att sången får ta ungefär samma plats som instrumenten i ljudbilden, och inte är ”längst fram” som ofta är fallet på både på konsert- och studioskivor.
Annars är det gitarrspelet som är det klart bästa. Snacka om läckert! Veteranerna låter unga och hungriga när fingrarna får tala och det utmärkta samspelet höjer i stort sett alla låtar ett snäpp.
Bästa låtarna är nu liksom 1986: Cumin’ Atcha Live, Ez Come Ez Go och Gettin’ Better.
Nya studiolåten Save That Goodness (skriven av Phil Collen i Def Leppard) som avslutar plattan då? Jovars, den är ganska vettig och förväntningarna på en kommande studioskiva kan därmed skruvas upp en aning.
Halvklassikern Mechanical Resonance (1986) har härmed fått lite småpisk av sitt yngre livesyskon.
Magnus Bergström
