Rensar och renar både hörselgångar och själ
The Stoner ”Kinder call” (Hoob)
Tio år som grupp. Fem album tidigare. Jazzkvartetten Stoner är visserligen en ny trevlig bekantskap för mig, men har funnit sin plats på den stabila svenska jazzscenen.
Nu ska det sägas att när jag har haft mina jazzperioder, de kommer då och då, så har jag ofta riktat hörselgångarna mot den amerikanska och engelska jazzscenen. Kanske mest av ren skär bekvämlighet, men också av tradition.
Den senaste veckan har jag dagligen bekantat mig mer med den svenska gruppen Stoner och upptäckt vilken utmärkt jazzplatta detta är. Kanske mest för att den har en del av det vemod som många svenska jazzmusiker som till exempel Jan Johansson och EST vävt in i sin musik på ett framgångsrikt sätt. Men också för att gruppen med saxofonisten och basklarinettisten Nils Berg som centralgestalt låter musiken andas vilket bidrar till att ljudbilden känns skönt gles och därigenom får en mediterande funktion. Det finns ingen hets, musiken känns sval och eftertänksam. På samma gång spelar gruppen tillsammans med en brännande närvaro på de åtta spåren.
Kinder Call är ett svenskt jazzalbum som rensar och renar både hörselgångar och själ för ett bra tag framåt.
Bengt Berglind
