Gitarrer i överflöd
Animals As Leaders ”Joy of motion” (Sumerian/Border)
”The Joy of Motion” är detta bands tredje släpp. Och för er som inte hört Animals as Leaders förut bör jag ge en liten ”heads up”. Det är avancerad musik på många sätt och är verkligen inte till för alla. Vågar jag sträcka mig till att säga att detta är så långt ifrån mainstream man kan komma? När man tar sig an att, på riktigt, försöka lyssna på Animals as Leaders och ta det till sig är det alltså bra att förbereda sig något. För det första är det instrumentalmusik, det finns alltså ingen sång i någon form. För det andra är det en typ av musik som kan uppfattas som väldigt svårlyssnad, med rötter från progressiv metal och djentstilen som växt starkt på senare år med Meshuggah som pionjärer (som jag fortfarande tycker gör det bäst). Musiken skiljer sig dock avsevärt ifrån Meshuggah även ifall rötterna som sagt finns där. Det här är lite mer urflippat och mer lekfullt, fingrarna bokstavligen talat flyger över de 8-strängade gitarrerna de har specialtillverkat. Jag tar mig friheten att använda ett begrepp en av mina bröder ofta använde om Dream Theater, ”gitarronani”. Det stämmer väl in på Animals as Leaders och vet man med sig att man har svårt för det kanske man ska låta bli att lyssna på bandet.
Nu kanske det låter som att jag endast är negativ. Bakom denna musik står tre oerhört talangfulla individer som tänker framåt och vidareutvecklar genren. Några låtar, de som är listade nedan, är framförallt lyssningsvärda och kommer nog snurra mer hemma hos mig. Jag kan uppskatta det de gör och hitta en hel del mycket bra partier. Tyvärr så är det just så, att partier i många av låtarna är bra. Det är svårt att hitta strukturen i låtarna och det är som sagt endast några stycken som är riktigt bra. Another Year är exempel på en låt som har ett mer öppet sound, lite funkigt och nästan discoaktigt, där jag tänker på 80-talets gitarrgudar och melodislingor som kunde springa därur.
Jag antar att bandet redan bestämt sig för att inte ha någon sångare, och att det därför aldrig kommer plockas in någon. Men det är faktiskt något jag saknar. När det händer så mycket i gitarrerna under låtarna och det är gitarrslingor ovanpå det, som har melodin, kan det blir för mastigt att lyssna på. TesseracT är ett band inom samma genre som jag tycker lyckas bättre med sitt koncept, där instrumenten och rösten har en tydligare funktion.
Bästa låtarna: Air Chrysalis, Tooth and Claw, Crescent, Mind-Spun.
Martin Engström
