nyaskivor.se

Gov’t Mule ”Shout!” (Provogue/Border)

Fastän Gov’t Mule mest gjort sig kända som ett jamband är det när studioskivorna
trillar ner – med den fokuserade, genrevidgande slagkraften – som byggklossarna
faller på plats. Skiva nr 10 i ordningen är inget undantag.

’Whisper In Your Soul’ är ett lysande exempel där Warren Haynes’ rykande gitarr
smälter in i Matt Abts’s likgiltiga trummor under tillagningen av den väloljade
psykedeliska anrättningen. ’Captured’ med sina modiga nio minuter är – vare sig
man har stråhatten på eller ej – ett halmstrå som kunde ha varit hämtat från
Niel Youngs mungipa en gång i tiden när det begav sig.

Haynes har inte en tillstymmelse av tvekan när han åskådliggör grundtankarna med
sina toner i samklang med det självantända bandet som befinner sig mitt i
skottlinjen. Danny Louis på klaviatur och Jorgen Carlsson på bas värjer sig med
bravur från alla förlupna rikoschetter. En hoper spännande upplevelser står för
dörren vilket märks inte minst i ’Bring On The Music’ där en flammande appell
med eskalerande manövrar arbetar sig framåt med både god smak och finess.

Som låtskrivare har Haynes en obestridlig förmåga att fånga det saliggörande
momentet som fastnar så till den grad på näthinnan och det utan minsta
svårighet. Lägg därtill den whiskeydränkta rösten och övertygelsen är
fullbordad. Den utlösande detonationen i ’World Boss’ är ett sådant tillfälle
där chockvågorna rullar på med oemotståndlig kraft. Glöm inte heller ’Done Got
Wise’ som om man inte visste bättre skulle kunna tro att Zeppelinarna har gått
till väders igen.

För en ’die-hard’ fan av the Mule (som mig själv) framstår CD 2 som av mer
akademisk art. Här tolkar ett uppbåd av sofistikerade artister (Glenn Hughes,
Elvis Costello, Dave Matthews etc.) de elva låtarna från CD1 på sitt eget vis.
’When The World Gets Small’ passerar dock inte obemärkt. Steve Winwoods
framförande är magiskt och det kunde plötsligt lika gärna vara en borttappad låt
från tiden med Traffic. Den flashback-känslan var inte att leka med. Det ska
gudarna veta.

Thomas Claesson