Musiklandskap som berikar livet
Port Noir ”Puls” (Razzia/Sony)
Köp. Lyssna. Älska. Den som ger av sin tid till Port Noir och deras kritikerhyllade Puls kommer att få mycket tillbaka.
Det här är alltså ett verk som inte direkt vänder sig till ”radioskval”-lyssnare, om man säger så. Musik som berikar livet måste nämligen få ta sin lilla tid att slå rot i både hjärna och hjärta. Jag har inga vetenskapliga bevis, men magkänslan säger att ”tidskrävande” verk ger mer i längden 99 gånger av 100.
Hur låter det då? Tja, det är inte helt lätt att beskriva rättvist av en person vars vassaste musikaliska insats i livet är blockflöjtslektionerna i lågstadiet. Men jag ska försöka… Det går att höra mycket av de senaste årens Katatonia. Lägg till lite Deftones och A Perfect Circle och soundet är inringat. Eller säg så här: 75 procent mjukhet och 25 procent hårdhet om vart annat i lätt progressiv stil. Av musiker som i mina öron är hur skickliga som helst.
Tide är en mäktig pärla till låt som suger in mig i ett transliknande tillstånd. Hur bra som helst! Extra plus för det innovativa liret av Andreas Wiberg bakom trummorna.
Två andra låtar som sticker ut i ett jämnstarkt musiklandskap är In This Void som svävar framåt med fina instrumentala partier och Left i vilken den spröda sången av Love Andersson backas upp av akustiskt gitarrspel som är så vacker att jag nästan lipar.
Minus? Sången tenderar att vara i gnälligaste laget i längden och personligen hade jag önskat lite mer ”skit” i både sång och produktion för att en fullpoängare skulle vara aktuell.
För övrigt är det intressant att notera att Anders Fridén/Razzia Notes verkligen kan konsten att handplocka artister med stor potential. Det här är varken det första eller det sista exemplet på det, sanna mina ord.
Magnus Bergström
