Kungen av power-pop
Bob Mould ”Silver Age” (Edsel/Border)
Tyvärr antar jag att Bob Mould är en herre som behöver en mer djupgående presentation. Misstänker att han inte är någon som de flesta känner till. Med en fenomenalt lång karriär har han lyckats med att släppa ifrån sig mängder av skivor av både hög och tyvärr lite sämre kvalitet genom åren i olika konstellationer.
Under 80-talet gjorde han sig ett namn i alternativ-rock kretsar med (senare under 90-talet) Kurt Cobain hyllade Hüsker Dü, ett band som mixade hård och frenetisk punkrock doftande musik med fina popmelodier (något som Bob Mould har använt sig av mer eller mindre hela sin karriär). Och har du inte hört Hüsker Dü så är det något som du bara måste göra så snart som möjligt. Under 90-talet var Mould släppte ett hyllat album, Cooper Blue, med powerpop-bandet Sugar. I övrigt har Bob Mould spenderat 90-tal och 00-tal till att släppa flertalet mer eller mindre lyckade soloalbum. Den senaste, och antagligen ett av de mest lyckade, i raden av dessa är förra årets Silver Age.
Silver Age innehåller snabb gitarrdriven popmusik som andas både rock och punk. Med både fina melodier och sköna riff. Mould’s musik påminner en hel del om Matthew Sweet (en annan av 90-talets bästa artister när det kommer till gitarrdriven powerpop), men kanske aningen tyngre. I Silver Age fall är det inte direkt någon låt som sticker ut och behöver nämnas utan det är helheten som gör skivan så stark som den faktiskt är.
Lars Svantesson
