De fyra elementen
Black Country Communion ”Live Over Europe” DVD (Mascot/Border)
BCC:s två första skivor hade inte ens kallnat förrän DVD:n ’Live Over Europe’
släpptes och de fyra naturkrafterna – Hughes, Bonamassa, Sherinian och Bonham –
beträdde den tegelröda persiska mattan. Inspelad under bejublade föreställningar
i Hamburg, München och Berlin.
Gruppen som mycket väl kan vara den sista bastionen för klassisk hårdrock
framförde 16 låtar plockade från deras korta och intensiva karriär. En cover på
’Burn’ (som knappast behöver någon närmare presentation) blev den bonus som
avslutade evenemanget.
I de svärtade glasögonen framstår Glenn Hughes (sång, bas ex. Deep Purple) som
en light-kopia av Arnold ’Terminator’ Schwarzenegger. Mannen som alltid kommer
tillbaka -’I’ll be back’- hanterar sin slitna bas föredömligt, samtidigt som de
mest häpnadsväckande poserna utförs (någonsin). Poser som man ett tag trodde
hade lämnats kvar på åttiotalet. ’One Last Soul’ visar att rösten finns i den
skepnad den alltid varit, nämligen mycket kraftfull.
Joe Bonamassa (sång, gitarr ex. ’himself in person’) med sina bidrag ’Song Of
Yesterday’ och ’The Battle For Hadrian’s Wall’ är höjdpunkterna i konserten. Den
förra en ’Stairway To Heaven’ déjà vu med allt vad det innebär. Den senare en
’nära Jimmy Page upplevelse’, som bara saknar en stråke till gitarren för att
bli totalt uppfylld . Bonamassas högra hjärnhalva med centrum för känslor och
konstnärliga anlag är mer än väl utvecklad, men han arbetar också med stort
flit.
Energin som strömmar ut från trummorna styrs upp av Jason Bonham (John Bonhams
son i rakt nedstigande led). Upphovsmannen till ’Save Me’ skickar ut rytmen utan
att röra en min. Han är lika huggen i sten som far sin, men han för med bravur
arvet från Led Zeppelin vidare i ytterliggare en generation (minst).
Väktaren av tangenterna -Derek Sherinian (keyboards ex. Dream Theater)-
modulerar sin klaviatur efter behov. Han producerar alltifrån en stilla bris
till en storm av kraft och vilja. Hans följsamhet är viktig för helheten som
sveper mellan den hållfasta bakgrunden till soloprestationer med den melodiska
rockens själfulla signum.
Att sätta ihop ett fotbollslag med idel stjärnspelare för inte alltid med sig
ett bra resultat. Ett rockband kan ha samma svårigheter men Black Country
Communion är ett lysande undantag. De visar att gammaldags skolrock aldrig dör.
Den blir bara bättre med tiden.
Thomas Claesson
Fotnot: BCC:s 3:e studioalbum ’Afterglow’ släpps den 30/10. Sångerna är skrivna
av Glenn Hughes undantaget ett fåtal som även ger Bonham kredit. Bonamassa har
denna gången inte medverkat i låtskrivandet. Han har för många järn i elden på
andra ställen . Titlar som ’This Is Your Time’, Common Man, ’Crawl’ och
’Midnight Sun’ förebådar ännu en oemotståndlig rockskiva.
