Mattias Alkberg är ett geni
Mattias Alkberg ”Anarkist” CD+bok (Teg Publishing/Playground)
Anarkist är inte bara en skiva, det är en bok också. När jag hörde talas om det undrade jag om det skulle vara en bok med en skiva eller tvärtom, det är tvärtom. Inte för att det är något fel på Alkbergs skrivande, det kompletterar och fördjupar låtarna på skivan ytterligare och fungerar alldeles utmärkt på egen hand också. Men det är musiken på Anarkist som berör mig mest.
Det som står i fokus under hela skivan, förutom Alkbergs glasklara röst och hans fantastiska texter, är melodierna. På de flesta låtarna är det en eller flera skeva gitarrer som ligger som en slingrig orm genom hela låtarna och skapar en härlig stämning. Gitarristen Jonas Teglund utövar tillsammans med Matti sitt hantverk helt oklanderligt. Ibland lånas gitarrkonstnären Conny Nimmersjö från Bob Hund in. Vemodet är alltid påtagligt.
De olika låtarna är väldigt olika samtidigt som helheten är som gjuten i sten.
Från det brutala bluespunkiga oljudet i ”Dementorer” till hillbillypopen ”Asterism & Obelism” till pianoprydda ”Helgen v. 51”, där Anna Klara Alkberg sjunger fantastiskt i refrängerna och där Conny’s gitarr ylar som en varg på norrlandsfjället. ”Håll mig” är schlagerpunk, skev snyggpop och knuffpunk på en och samma gång.
Anarkist är Mattias Alkbergs bästa skiva hittills där nästan varje låt är en fulländad pärla som ger dig mer och mer varje gång. Det är snyggt och melodiskt, men samtidigt hela tiden skitigt och skevt. Mattias Alkberg har fått både musikens och skriftens gåva, och han förvaltar sina gåvor på helt rätt sätt.
Marcus Johansson
