Påminner om en ung John Prine eller Steve Earle
John Fullbright ”Live At The Blue Door” (CRS/Border)
Jag har alltid haft ett gott öra till unga män med gitarr och munspelsställ runt halsen. Ska man nu skylla detta obskyra nörderi på något, så var det en grynig svart-vit musikvideo för många månader sedan med en ung man som vandrade över ett dimmigt fält framkvävande någonting med Blowing in the Wind. Dylan alltså.
Nu kommer det en till i den långa raden. John Fullbright är en yngling, strax över tjugotre – en säker och begåvad singer/songwriter som imponerar. Främst genom en uttrycksfull röst, säkert gitarrspel och riktigt hyfsade låtar. Ändå är detta livealbum en aptitretare på det som komma skall. Hans stora debutalbum som borde dyka upp på ett stort bolag är väl förmodligen i faggorna. Hoppas då för allt smör i Småland att han inte faller i händerna på någon klåfingrig demonproducent som producerar bort denne talang som stundtals påminner om en ung John Prine eller Steve Earle. Don Was, Joe Henry eller Buddy Miller borde få chansen i produktionsstolen om någon frågar mig.
Men den risken är väl mindre än mimimal. Så håll utkik i framtiden efter John Fullbright, eller kolla in detta fräscha demodebutlivealbum Live At The Blue Door.
Bengt Berglind
