Norrländsk americana-country när den är som bäst
- The Howard Way ”Never mind the country” (Rootsy)
Först vill jag hylla skivans titel. Never mind the country. Ligger bra i munnen. Det räcker långt. Bra namn på en debut. Men då har de sugit på karamellen i tolv år. Det var så lång tid det tog innan debuten kom. Skynda långsamt heter det ju. Ibland ska saker och ting få ta sin tid. Det ska mogna. Norrländsk americana-country när den är som bäst. Första spåren förde tankarna till Soul Asylum med “Runaway Train” (1993) och Tom Petty “Into The Great Wide Open” (1991). Det är inte fy skam alls.
Om man blandar de nyssnämnda med lite 60tals-doftande pop och FM-country så får man norrländsk americana som heter The Howard Way. De ger sig på min favoritlåtskrivare och sångare Tony Joe White och hans tidlösa “Rainy Night In Georgia”. Det blir inte bättre än så här när det görs i Sverige och man inte har rötterna i den amerikanska södern. Men det är inte dåligt alls. Jag gillar den här AOR-musiken. Kanske lite för mycket för mitt eget bästa.
Mattias Ransfeldt
