Spacerock som leder rätt
- Black Mountain ”Wilderness heart” (Jagjaguwar/Border)
Black Mountain hemmahörande i Vancouver är ett band med beaktansvärd styrka.
Deras tredje fullängdare Wilderness Heart bjuder på ett låtmaterial som är en
noga avvägd blandning av gäckande hårdrock och rofylld folkrock.
Inspirationskällan är hämtad från 70-talets glansdagar. Sångaren och
låtskrivaren Stephen McBean manar på sina mannar med nya visioner i en miljö av
sofistikerad stonerrock.
Bandet arbetar till vardags som socialarbetare och tar hand om hemlösa. Dessutom
ägnar sig McBean åt ett annat mera romantiskt lagt sidoprojekt vid namn Pink
Mountaintops (?). Detta borde göra honom till en strängt upptagen man.
Sångerskan Amber Webber står vid hans sida och deras röster vävs in i varandra
på ett närmast kusligt sätt.
Deep Purples trygga ande svävar över de riffstarka låtarna där attacker med
kraftfulla ackord är ett signum. Således har ”Old Fangs” en snubblande likhet
med ”No One Came” ( Fireball 1971) och jämförelsen av den galopperande ”Let
Spirits Ride ” med ”Highway Star” (Machine Head 1972) är inte heller svår att
upptäcka. Keyboardisten Jeremy Schmidt måste ha lånat den väl innötta Hammond-
orgeln av Jon Lord. Någon annan förklaring är inte möjlig.
När metall har gått igenom sitt stålbad och så småningom kallnat infinner sig de
fridfulla partierna där den fingerplockande akustiska gitarren har sin domän. På
”The Space Of Your Mind” och ”Radiants Heart” har pulsen fått en mer normal
takt. Den spöklika stämsången lägger sig som bomull runt hjärtat.
”Rollercoaster”, ”Hair Song” och titellåten ”Wilderness Heart” är psykedeliska
låtar med inslag av hallucinogena effekter. Tankarna virvlar runt och musiken
drivs ut i kosmos. Det parallella universumet känns inte avlägset – snarare
mycket nära.
Thomas Claesson
