Fyra år försent
- Uffie ”Sex, dreams and denim jeans” (Because/Warner)
Det var fyra år sedan hon släppte sin singel ”Pop the clock” och först nu kommer hennes debut album som döpts till Sex, Dreams and Denim Jeans. Vad är då det första man möts utav när skivan snurrar igång? Jo, det är den fyra år gamla singeln som ligger där i starten och man undrar lite varför. Visst, man släpper singlar för att sedan ha med dem på albumen, men i detta fallet känns det som att bäst-före-datumet för den här låten gick ut före länge sedan.
Att debutalbumet kommer så sent förklarar hon själv med att hon varit ute och turnerat så mycket, och att hon var så attraktiv för bokningar att hon gjorde två världsturneringar på raken. Visst är det bra att turnera, men man borde nog kunna göra ett uppehåll för sitt debutalbum.
När man lyssnar på skivan hör man på flera låtar hur hon hela tiden sjunger eller berättar hur lat hon är, att hon aldrig jobbar och att hon inte är någon artist, för att hon kan ju inte ens sjunga. När jag hör detta undrar jag hur hon har tänkt att jag som lyssnare skall kunna ta henne på allvar när hon själv inte verkar göra det. Att hon enligt egen utsago är ”The least working girl in showbuissnes” har jag inte för en sekund svårt att tro på då det hörs genom hela albumet.
Det finns egentligen ingenting att rekommendera på Sex Dreams and Denim Jeans. Andra spåret (Art Of Uff) är helt okej och hon ska ha ett plus för att hon ändå orkade spela in hela fjorton spår på skivan. Som gästartister ser vi William Pharrel och Mattie Safer. Av dessa två herrar är det bara William Pharrel som man egentligen märker någonting utav.
Slutsatsen blir alltså: gör om och gör rätt!
Tobias Blixt
