Kan bli giftigare
- Poisonblack ”Of Rust And Bones” (Century Media/EMI)
I butik: 24 mars
Poisonblacks fjärde fullängdare ”Of Rust And Bones” drar igång med ett riktigt bra spår, My Sun Shines Black. Villes röst är som den ska och de mörka tongångarna från deras tidigare album finns kvar. Bandet har på detta album använt sig av lite enklare inspelningsmetoder. Det är ingenting mer än två gitarrer, en bas, keyboard, trummor och sång som är inspelat. Man har också spelat in mycket live, alltså inte spelat in instrumenten var för sig till trummor och metronom(klick). I ljudbilden har man eftersträvat, som titeln på albumet antyder, ett skräpigare och rostigare ljud. Man vill helt klart lyfta fram rockkänslan. Resultatet blir ganska bra, det känns avskalat och genuint. Man lyckas få ett skönt gung, ett otrevligt mörker och texterna passar bra in i den musikala bilden man skapat. För att jämföra med deras äldre skivor så har det blivit rockigare, lugnare och mindre metal helt enkelt. Att säga om det är positivt eller negativt är svårt. Jag gillar båda typerna av Poisonblack. Även ifall de valt en liten annan riktning så finns ju det gamla bandet ändå kvar.
Ibland kan jag dock tröttna lite på låtarnas enkla struktur. Några låtar berör mig inte alls medan vissa lyckas ganska bra med det t.ex. Buried Alive och My World. Man har också några låtar som klockar över sju minuter, som förmodligen är tänkta som några epos som riktigt ska träffa en i hjärtat. Invisible är en av dessa som jag fastnat för. Vemod, sorg, ilska, you name it, den framkallar mycket. Med en textrad som ”I’m only good at destroying brain cells” så vet vi lite vart vi har dem textmässigt – underbart. Några fler bra låtar på skivan, förutom de ovan nämnda, är Casket Case och Down The Drain.
Intrycket blir efter några genomlyssningar ganska okej. Jag kan ändå önska lite mer variation. Kanske skulle de försöka komma ifrån rockliret lite oftare och bygga på de längre låtarna med bättre riff. Men betyget blir 3/5 djävulshorn till Of Rust And Bones. Det kan bli något giftigare.
Martin Engström
