Texterna är så bra att de kan läsas separat
- Angie Palmer ”Meanwhile, as night falls…” (Hemifrån)
Brittiska singer/songwritern Angie Palmer hör vi här på hennes femte album sedan debuten 2000. Denna europeiska globetrotter har haft sina bopålar nedsatta lite varstans i Europa, bl a Frankrike och Schweiz. Hon jämförs ofta med Lucinda Williams, Joni Mitchell och Bob Dylan. När texterna till detta album skrevs bodde Angie Palmer i utkanten av en skog belägen i Frankrike. Den stora mörka skogens inverkan märks på texterna, som kryllar av mystiska, täta och spöklika stämningar. Detta beskrivs bra i bookleten som medföljer skivan: ”Meanwhile, as night falls, as the moon rises in the sky covering everything in it’s blue light, the invisible becomes visible. It is the end of one world and the beginning of another.”
Texterna är så pass bra på detta album att de kan läsas separat. Musiken beskrivs bäst som en blandning av folk och country, ibland till och med en liten popdos (”Deep Blue Sea). Americana helt enkelt. Fast med brittisk accent. För det mesta håller både text och musik ihop hela vägen och om det skulle svaja i någon låt kan jag bara koncentrera mig på hennes röst, för den är fantastisk. Charmigaste låten är countrypärlan ”I Hear That Locomotive”. Albumet avslutas med 8 minuter och 32 sekunders magiskt suggestiv musik, ”The Weeping Wood”. Texten är fantastisk och målar upp ett skogslandskap med olika gestalter och öden. Musiken byggs upp gradvis och Billy Buckleys fantastiska gitarr har stor del i låtens atmosfär. Missa inte den! Jag hoppas få höra mycket mer av Angie Palmer i framtiden.
Torsten Ferm
