Dokument över ett världshistoriskt rockband innan det blev världshistoriskt
Det är 20 år sedan Nirvanas debutalbum Bleach släpptes och skivan kommer nu i en återutgåva. Bleach i original spelades in snabbt och billigt 1988/89. Förutom tredje spåret ”About A Girl” är det i ärlighetens namn kanske inte så mycket som skvallrar om vad som komma skulle när Nirvana sedan 1991 släppte uppföljaren Nevermind som blev ett av tidernas största genombrottsalbum och omkullkastade 1980-talets hårdrockdominerade musikvärld. Nevermind återinförde ett mera ”jordnära och ärligt autentiskt alternativt uttryck” med punkattityd i rockmusiken igen. Med denna vändpunkt blev Nirvanas andra album en milstope i musikhistorien och samtidigt en bastant gravsten särskilt för den mera glättiga pudelhårdrocken som tagit utrymme på topplistorna och i musik-tv-kanalerna under närmare ett decennium.
Till en början sålde Bleach inte särskilt mycket, men fick sedan ett uppsving i efterhand med Nirvanas stor världsgenombrott. Jag tycker inte att Bleach är något nämnvärt uppfriskande album utan har en rätt saggig karaktär, och menar att det väl främst har sitt största värde som dokument över ett världshistoriskt rockband innan det blev världshistoriskt. En orsak till att Nevermind slog så, i förhållande till Bleach, blir ganska tydlig: Nevermind är ju en mycket poppigare, hittigare och inställsam skiva, i jämförelse närmast direkt radioanpassad i sin helhet, vilket är intressant och ett ämne värt att gräva djupare i egentligen – med tanke på Nirvanas alternativ-stämpel.
Till den remastrade orginalplattan medföljer en extra cd med 12 tidigare outgivna liveinspelningar från en konsert den 9 februari 1990 på Pine Street Theatre i Portland, en spelning som blivit känd och omtalad av fansen för sitt ös. Och man kan i alla fall konstatera att liveversionerna av låtarna från Bleach här överträffar studioversionerna i energi och power.
Henric Ahlgren