Kvalitativ classic rock från början till slut
Europe någonstans eran mellan skivorna Wings of Tomorrow (1984) och The Final Countdown (1986) var ett av historiens tio främsta melodiösa hårdrockband, i min värld i alla fall. Där och då fanns den där extra hungriga magin, som sedan började förlora i kraft när gitarristen John Norum hoppade av framgångskarusellen i samband med det internationella genombrottet. Comebackplattan Start From the Dark (2004), med Norum åter i sättningen, var dock inte så himla rolig för den som hade svårt för skivans nu-metal-tendenser vilka även frodades på efterföljande Secret Society (2006).
På nya plattan Last Look At Eden tittar de hederliga 70-talsinfluenserna fram på ett helt annat sätt igen, vilket känns jätteskönt tycker jag. Här finns inte minst många Led Zeppelin-inspirerade partier, på t.ex. ”Only Young Twice” spökar riffet till Led Zeppelins ”Black Dog” och plattans titelspår har likartade pompösa stråkarrangemang och klaviaturmattor som Zeppelins opus magnum ”Kashmir”. En låt som annars seglat upp som en personlig favorit är ”No Stone Unturned” med ett snyggt proggigt keyboardavsnitt av Mic Michaeli, som sticker ut på ett härligt sätt. Keyboardfantomen Michaeli är en viktig del i Europes sound, har alltid stått för en smakfull och elegant klaviaturapproach och har fått oförtjänt lite uppmärksamhet, menar jag.
Det här är alltså kvalitativ classic rock från början till slut, även om det inte finns någon riktigt slagdänga på plattan i nivå med bandets storhetstid – balladen ”New Love In Town” är dock faktiskt inte långt ifrån. Det känns trevligt att kunna konstatera att Last Look At Eden helt klart är bästa albumet sedan Europes come back. Det här är rätta vägen för bandet att gå stilmässigt, tänker jag. Fortsätter man i de här nytända banorna blir nästa platta en riktig fullträff i helbild.
Henric Ahlgren
*Klicka på skivan så kommer du till bandets hemsida*