nyaskivor.se

Marilyn Manson ”The High End Of Low” (Interscope/Universal)

Marilyn Manson har tagit ett steg tillbaka soundmässigt och återinfört ljudbilden från ”Mechanical Animals” och det mår låtarna bra av. Om bara låtarna hade hållit samma klass som på ”Mechanical Animals” så hade betyget blivit högre.

”Devour” börjar lugnt och är lite seg för att vara en öppningslåt, men tempot ökar allt eftersom och den får ändå godkänt. Lyssnaren får vänta till femte låten innan det där magiska Marilyn Manson-ögonblicket inträffar: ”Arma-Godd**n-Motherf**kin-Geddon” kan beskrivas som ett barn med föräldrar som ”Beautiful People” och ”Rock Is Dead”. Alltså en mycket bra låt som dessutom är försedd med en lagom provokativ text och personligen anser jag att det här är en av herr Mansons bästa låtar någonsin. ”Running To The Edge Of The World” är trots sitt lugna, balladliknande tempo en skön och dessutom lång paus (6:25 minuter) från de rockiga industridoftande låtarna som radats upp innan. Apropå långa låtar så består smått episka ”I Want To Kill You Like They Do In The Movies” av nio minuter bra musik och text. Båda dessa låtar visar upp Marilyn Mansons intressanta mjukare sida.
Efter skivans lugnare mittdel så följer några ganska intetsägande låtar innan det tar sig i form av guldkornen ”We’re From America” (med USA-kritisk text) och ”Into The Fire” (med ett riktigt bra gitarrsolo).

”The High End Of Low” innehåller helt klart ett par låtar för mycket och för skivans bästa borde upp emot en handfull låtar sparats till singelbaksidor och liknande. Nog för att det är bra att få valuta för pengarna, men kvalitet är bättre än kvantitet… Och i och med att ett antal låtar inte fastnar trots många genomlyssningar så har jag en känsla av att Marilyn Manson kan prestera ännu bättre (förhoppningsvis på nästa skiva). För övrigt är det bara att gratulera Metaltown-publiken; Marilyn Manson och Slipknot (delvis inspirerade av herr Manson) på en och samma festival är sannerligen inte illa.

Magnus Bergström