Skänker nytt liv åt Power Metal scenen
- Stratovarius ”Polaris” (Edel/Playground)
Finland har de senaste årtiondena fött fram en rad symfoniska hårdrocksband som t. ex Nightwish, Sonata Arctica m.fl; men kanske främst just dessa veteraner – Stratovarius. Bandets historia sträcker sig mer än 20 år tillbaka, och det har varit många förändringar i uppsättningen genom åren. Efter ett par ”splittringar” under 2000-talets början, har de nu gått samman igen för att göra denna skiva med Timo Kotipelto på sång – men utan Timo Tolkki på gitarr. Hur låter då Stratovarius anno 2009?
Skivan inleder starkt och mäktigt med ”The Deep Unknown” och ett härligt synt-intro som känns väldigt progressivt. Det hela känns nästan som någon kompott vilken Yngwie Malmsteen och Dream Theater kunde ha kokat ihop om de arbetat tillsammans. Det fortsätter sedan med ”Falling Star” men den passerade tyvärr ganska obemärkt. Nästa spår var dock något, den sätter sig rejält, nämligen mäktiga ”King of Nothing” som är en låt med betoning på trummorna och med en snuskigt bra refräng. Trots att skivan har många bra låtar är det få som verkligen sticker ut, men ska jag välja en personlig favorit blir det nog inledande ”The Deep Unknown”. Dock så får tidigare nämnda låt hård konkurrens av den episka sviten ”Emancipation Suite” vilken är uppdelad i två delar ”Dusk” och ”Dawn” som faktiskt är ganska melankolisk, vilket kan vara trevligt mellan allt gladlynt ös. Bandet ska även ha en eloge för det otroligt snygga skivomslaget!
Dessa herrar har för mig skänkt nytt liv åt Power Metal scenen som enligt mig, tyvärr, känts väldigt oinspirerad och idéfattig de senaste åren (med några undantag såklart). Det vore helt klart intressant att försöka se dem på den stundande turnén nu i maj. I betyg får skivan en något svag fyra – det är lite för få riktiga superlåtar för att det ska kännas rakt igenom klockrent.
Fredrik Karlsson
