Author Archive

Ett dussin Sundström-sånger

Blandade artister ”Andra spelar Sundström” (National/Border)

betyg394

Han fyllde 50 i fjol och Stefan Sundström kan som artist skryta med 30 år branschen. För åtta år sedan gjorde han Spelar Allan som en hyllning till Allan Edwall. Men nu alltså dags för Stefan själv att tolkas av andra artister.

Sundström har varit produktiv nog att släppa fjorton album så material att plocka ur har inte saknats här. Men det är inte de allra folkligaste örhängena man har valt att damma av. Samma kompband är med genom hela skivan och artisterna har själva fått välja bland låtarna.

Dundertåget gör en riktigt lyckad Vitabergspredikan och Miss Li gör en fin tolkning av Under Isen. Sen går det utför i backen. Lars Winnerbäck, Ola Magnell, Little Marbles, Love Antell och Emelie Essinger lyckas inte riktigt lyfta sina tolkningar till toppen och ge dem nytt liv. Artisterna gör inte Sundströms låtar som om de vore sina egna och därmed inte bättre än originalen. Visst, så här brukar det se ut när man ska till att släppa tributealbum. Hyllningen är inte dålig det är bara det att Sundström själv är så mycket bättre.

Peter Dahlén

Tags:

09

04 2011

Från oss alla till er alla

Tags:

24

12 2010

16

07 2010

Lyssningstips från Musikåret 2009

årets skivor 2009

Tags:

30

12 2009

Från oss alla till er alla

Tags:

24

12 2009

Ebba Forsberg sjunger Leonard Cohen [2 recensioner]

Ebba Forsberg "Ta Min Vals" (Eboth/Bonnier Amigo)
”Ta Min Vals” Ebba Forsberg sjunger Leonard Cohen (Eboth/Bonnier Amigo)

betyg519 Tomas Ingemarsson  betyg469 Henric Ahlgren

Det fanns en person som jag beundrade mycket och som jag kallade min stigfinnare. Han försåg mig, och massor av andra musikintresserade svenskar med mängder av fina tips om musiker och plattor som han tyckte man borde kolla upp. Han var en mästare på att sätta sina tankar på pränt, han hade ett eldigt, samtidigt innerligt och mycket varmt sätt att skriva om det han gillade, man blev alltid intresserad.

Tyvärr fick jag aldrig träffa denne musikälskande skåning som lyssnade till namnet Lennart Persson. Lennart lämnade oss alltför tidigt i våras ensamma med all musik. Det känns fortfarande väldigt tomt, och jag har ingen stigfinnare längre. Lennart var den som i någon text någon gång för länge sedan, talade om en fantastisk svensk sångerska vid namnet Ebba Forsberg som inte fick missas. Vad gällde mig missade jag inget Lennart skrev om, så ej heller denna underbara svenska röst.

Att ge sig på en skattkista som tillhör Leonard Cohen gör man sällan eller aldrig ostraffat utan att få kritik. Här vågar sig då Ebba Forsberg ut på en vandring i herr Cohens galleri av fantastiska låtar med suveräna texter, och det med att försöka sjunga det hela på svenska.

Hur lyckas man med detta? Man får först välja ett antal låtar som kan fungera, sedan sätter man Mikael Wiehe i arbete med att få till texter på svenska. Sedan ska man försöka få till en känsla av något eget. Alltså något som inte blir ännu en i raden av menigslösa coverplattor, som är alltför likt originaltappningen.

Detta är ingen lätt uppgift som sagt, men utan att våga kan man aldrig vinna.

Jag vill nu bara säga -Ebba jag tar din vals, jag slukar den med hull och hår, jag är omtumlad och glad, för jag hade inte ens i min vildaste fantasi trott att det kunde bli så här bra. Underbara omarbetningar av texterna till svenska av Mikael Wiehe som verkligen kan få fram en otroligt djup och fin bild, och det med ett språk som är så mycket ordfattigare än engelskan. En produktion så perfekt, så i samklang med låtarna och sången, och med otroligt väl framförda toner från de musiker som hörs på plattan i form av, Ola Gustavsson (gitarrer), Jerker Odelholm (bas), Christer Karlsson (klaviatur), Klas Jervfors (blås) & Andreas Dahlbäck (trummor).

Och så Ebba då förstås, denna fantastiska äkta och utlämnande röst, där man får en känsla av övergivenhet och samtidigt en inre styrka, så beslutsam att ta sig fram att inget kan stoppa den. Jag får här höra versioner som överträffar originalen och det tack vara denna övertygande människas röst. Jag har aldrig hört en bättre version av låten ”Hallelujah” och hon har tagit ”valsen” till en högre dimension.

Detta kan mycket väl vara den bästa coverplatta jag någonsin hört, definitivt den bästa omarbetad till ett annat språk än originalet. När jag nu sitter här i min ensamhet och läser i häftet till skivan –Till minnet av Lennart Persson och för 5:e gången i rad tryckt på repeatknappen utbrister jag -Hallelujah! Ebba, jag tar din vals. Plötsligen ser jag Lennart framför mig i sin himmel där han sitter med höjd tumme och ler.

Tomas Ingemarsson

Musikveteranen Ebba Forsberg kommer här med sitt fjärde album i eget namn, som tillika också är en samling med svenskspråkiga tolkningar av Leonard Cohens låtskatt: Ta min vals – Ebba Forsberg sjunger Leonard Cohen.

Inspirerad av Cohens konsert förra sommaren på Sofiero slott i Helsingborg, väcktes ett beslut hos Forsberg om att slutligen göra tolkningar av Cohen. Till sin hjälp tog Forsberg Mikael Wiehe och tillsamman har de jobbat fram översättningarna till de 10 sånger som Forsberg valt ut. Wiehe och Forsberg jobbade för övrigt tidigare tillsammans på ett liknande projekt där de tolkade Bob Dylans låtar, vilket utmynnade i plattan Dylan på svenska (2007).

Få är mer rätt än Forsberg att tolka Cohen på svenska – de två har en lågmäld innerlig ton och ett slags liknande trovärdigt ärligt musikaliskt credo som gemensamma beröringspunkter. Att Forsberg har tagit Wiehe till hjälp är heller inget att klaga på, denne är förstås en mästare i sig och har varit behjälplig med att arbeta fram lyhörda översättningar, som sig bör.

Det är en ganska avskalad och sparsmakad produktion. Några av låtarna har dock också blåsarrangemang som drar åt Balkanhållet. Men det är hela tiden Forsbergs känsliga och distinkta röst som är bärande och står i fokus.

Det man möjligtvis kan föra en kreativ diskussion kring är valet av låtar som inte kommer med några stora överraskningar, de flesta av sångerna är de mest cementerade i Cohens kanon som t.ex. ”Halleluja”, ”Take This Waltz”, ”Sisters of Mercy” m.fl.

Ta min vals – Ebba Forsberg sjunger Leonard Cohen är en samling svenska tolkningar värdiga originalupphovsmannen – Cohen denne vår tids populärmusikaliska nestor som på måndagen den 21 september fyllde 75 år. Gratulationer och tack för många fina stunder!

Henric Ahlgren

* Klicka på skivomslaget ovan för att komma till Ebba Forsbergs hemsida *

Tags:

24

09 2009

Dansk återvinning i tvåpack

Gasolin "Masser af Succes" (Columbia/Sony)
Gasolin ”Masser af Succes” (Columbia/Sony)

betyg457

Att danska Gasolin med Kim Larsen i spetsen skulle ta sig upp på försäljningstoppen 30 år efter att bandet splittrades får väl närmast ses som en trend än en sensation. Greatest Hits-plattor med folkkära artister säljer kanske inte mer i antal nu än förut, men väl mer procentuellt sett i statistiken. Det verkar dagens ”skivbutiker” Statoil och Aftonbladet/Expressen ha insett då de placerar de säkra korten i första rummet.

De folkliga danskarna gjorde ett djupt avtryck i musikhistorien. De var i slutet av 70-talet ”hur stora som helst” i våra breddgrader; men den floppande USA-lanseringen fick dem till slut att gå skilda vägar. Jag minns Kim Larsens egna band då de repade inför en folkparksspelning i Björneborg i början av 80-talet. Då på en liten scen iförda rullskridskor…

Få band kan stoltsera med sådana allsångsnummer som ”Hvad gör vi nu, lille du?”, ”This is my life” och ”Det bedste til mig og mine venner”. Höjdpunkten i karriären blev egentligen deras avskedsturné som förevigades på plattan ”Live i Skandinavien”. De levande versionerna överträffar ofta studioinspelningarna med råge. Därför är det ett smart val att på den nya snyggt förpackade samlingsdubbeln, ”Masser af Success”, bifoga både en studio- och en liveskiva. Hade vi också fått en konsert-DVD i paketet så hade iallafall undertecknad varit mer än nöjd. Då kunde nog betyget fått ytterligare ett plus i kanten.

Peter Dahlén

Tags:

19

08 2009

Bröderna Gramms nya äventyr

The Lou Gramm Band (Frontiers/BAM)
The Lou Gramm Band (Frontiers/BAM)

betyg316

Efter att ha varit borta från rampljuset i många år så är Lou Gramm tillbaks med ett nytt album. Den gamle Foreignersångaren börjar närma sig de sextio, och har i ett antal år dragits med en svår sjukdom så det är kanske inte så konstigt att vi har fått vänta på den här plattan. Nu är det iochförsig ”Lou Gramm Band” som gäller med bland annat två av hans bröder. Han har inte längre Mick Jones vid sin sida men musiken är ändå inte helt olik den vi är vana vid från storhetstiden.

Nu är det mer back to basics med en touch av blues, soul och, hör och häpna, lite gospel. Röstläget är klart lägre än tidigare och visst är det väl så att åldern har tagit ut sin rätt. Den tidigare i karriären så tonsäkre Gramm verkar ibland en aning överansträngd och jag tycker mig kunna höra att han fått kämpa rejält med de här sångerna. Ändå låter det här väldigt äkta och man får liksom en känsla av att det bitvis är en liveupptagning vilket isåfall bidragit till närvarokänslan ytterligare. Låtmaterialet varierar i kvalitet men skivan har ändå en godkänd lägstanivå. Rockiga ”Baptized by fire” är riktigt bra liksom ”Redeemer” och ”Made to be broken”. De låtarna håller god Foreignerklass. Välkommen tillbaka Lou Gramm!

Peter Dahlén

Tags:

08

06 2009

Jörnen har landat


Jorn "Spirit Black" (Frontiers/BAM)
  Jorn ”Spirit Black” (Frontiers/BAM)

 

 

 

klicka här

betyg433

 

Från vårt grannland Norge kommer Jørn Lande, känd som sångaren ”Jorn” i både Masterplan och nu senast Avantasia för att bara nämna några av de konstellationer han varit inblandad i genom åren. Den ovanligt produktive Jorn har vid det här laget även en drös skivproduktioner bakom sig med det egna bandet, och nu kommer uppföljaren till förra årets ”Lonely Are The Brave”.

På omslaget till ”Spirit Black” ser vi återigen en svart fågel. Denna gång tar den mer skepnaden av Dr Dio (Heaven & Hell) än Mr Coverdale (Whitesnake), men ändå inte. Det är mer Jørn himself. Fram till ”The Duke” (2006) så kunde man på varje platta hitta ett antal spår som endera lät väldigt mycket som Dio eller Whitesnake – både sång och spelmässigt; men i och med förra plattan verkar det som om herr Lande har hittat sin egen stil någonstans mittemellan; han har adderat tyngden på det och rösten är hesare. Det är hårt men också progressivt – det är rockigt och det svänger. ”Jag känner på mig att flera av låtarna har potentialen att bli riktigt seglivade hårdrocksklassiker”, säger Jorn själv. Banne mig om han inte har rätt. De övriga medlemmarna i bandet är Jgor Gianola och Tore Moren på gitarr, Nic Angileri på bas och Willy Bendiksen bakom trummorna.

Det verkar som om norrmannen med den stora rösten har hittat hem och kanske kommer han mer och mer släppa på sitt framgångskoncept att låta som sina gamla husgudar; men även om det är mer eget tänk nu så finns det några låtar som går i gamla fotspår. I den lugnare men progressivt spretiga ”City in Between”, vilken är som hämtad från Jørns egen ”Ark”-period, finner vi en stämningsfull refräng a la Magnums 90-tal. Thin Lizzy-doftande ”World Gone Mad” får mig att tänka lite på John Norum och det finns faktiskt en ”Whitesnake” även på detta album. ”Burn Your Flame” är mycket Coverdale men när Jorn sjunger In Fire/Higher så byter han rollfigur till Ronnie James igen…

Under helgen som var så spelade Jorn och hans band på Nordic Rock i Umeå och efter sommaren ger de sig ut på världsturné. Börja den resan i mellansverige tack!

Peter Dahlén

Tags:

02

06 2009

Värd all väntan

Marlin Lene "Twist the truth" (EMI/Virgin)
Lene Marlin ”Twist the truth” (EMI/Virgin)
betyg4

Singeln ”Here we are” har klättrat högt på listorna i Norge. Nu efter fyra års tystnad och med nya genomarbetade CD:n ”Twist the Truth” har Lene Marlin, uppbackad av en liten intim orkester, lyckats nå nya kvalitetshöjder. Resultatet är trevande men väldigt målvedvetet och välbalanserat med försiktiga stråkar, akustisk gitarr och Lenes väldigt personliga röst i centrum.

Sedan genombrottet ”Unforgivable Sinner” för tio år sedan har norskan inte förändrats så mycket rent musikaliskt. Inga kursomläggningar eller musikaliska tvärkast. Hon vill tydligen fortsätta göra låtar på sitt egna och lite melankoliska sätt. Det är kanske inga omedelbara låtar som man går och nynnar på men de nyper sig fast i skinnet och växer. Rösten har mognat och känns mer angelägen och vilsam än tidigare. De sparsamma arrangemangen framhäver sången ytterligare och hon behöver bara viska så bär hennes röst orden och melodierna på ett riktigt imponerande sätt; för det är när hon sjunger så där viskande vackert som hon är som allra bäst – som i ”I’ll Follow” där hon och gitarren backas upp av en försiktig blåssektion. Blanda lika delar Sarah McLachlan, Dido och Sophie Zelmani så får ni kanske ett litet hum om hur närvarande denna mixtur är. Det är så grymt bra att gåshudsvarning måste utfärdas. Än mer grymt är om vi måste vänta fyra år till nästa släpp. Nu vill man bara ha mer… 

/Peter Dahlén

Tags:

08

04 2009