Som en resa genom ett regnigt landskap
Sarah MacDougall ”Across the Atlantic” (Copperspine/PLU)
Sarah MacDougall är en avslappnad sångerska vilket gör hennes countrylåtar till en ren njutning. Skivan är välspelad och innehåller flertalet sånger som jag gillar. Det här fungerar så väl som ett soundtrack för en dag ute i den svenska ödebygden som för en resa i den amerikanska mellanvästern. Det är inga tongångar som direkt för dina tankar till den djupaste södern utan man får känslan av ett regndassigt och grått landsbygdslandskap på våra bredgrader, oavsett på vilken sida Atlanten vi befinner oss. Jag upplever att musiken har en musikalisk koppling med Ryan Adams alt.countryband Whiskeytown. Man lämnas med ungefär samma känsla som när man lyssnat på någon av deras skivor. Dagen då denna recension skrivs är det en grå och kall söndag i november och det småregnar utanför fönstret – och skivan Across The Atlantic känns som ett givet soundtrack.
Det som talar emot skivan, trots att den är bra på många sätt, är att den inte riktigt innehåller något som gör att den tar några steg upp i betygsskalan och blir en bestående pärla. Och därför hamnar betyget på ett svagt medelbetyg.
Bästa låtarna är ”Hundred Dollar Bills” och ”Biggest Mistake”.
Efter att Across The Atlantic släpptes har Sarah hunnit med en ytterligare skiva ”The Greatest Ones Alive”.
Lars Svantesson
Sarah MacDougall är Svensk-Kanadensiska och befinner sig någonstans i altcountry/indiefolk-genren. Hon har jämförts med artister som: Buffy Saint Marie, Joan Baez, Tracy Chapman och Eliza Gilkyson. Across The Atlantic är hennes debutskiva där hon skriver allt material själv och det är också egenproducerat.
Vad som slog mig när jag första gången hörde Sarah var hur snarlikt hon lät altcountrykollegan Eliza Gilkyson.
Sarah har stora kvaliteter och har stundtals lyckats riktigt bra med att tilltala mig. Ändå har jag lite svårt att uppskatta hennes uppbittempolåtar som jag tycker faller ganska platt.
Då är balladerna desto mer övertygande, framför allt Ramblin, I´ve Got Sorrow och Goodby Julie. Men även andra låtar som tål att lyssna in sig på.
En på det hela taget rekommendabel skiva.
Börje Holmén
