Imperiet slår tillbaka

Pallas ”XXV” (Music Theories/Border)

Imperiet har rest sig som en man. Från Aberdeen i norr hörs guden Pallas och han
har ett budskap att förtälja. Muren mot romarnas rike har rämnat. Union Jack
vajar för evigt stark. Endast tre romerska siffror återstår att begrunda. De tre
tecknen är ”XXV”.
  
Till alla er som trivs i slott och herresäten. Ni som serveras te ur
silverkannor och dricker i koppar av Mingporslin. Ni som inmundigar scones och
trekantigt rostat formbröd med marmelad, dekorerat av endast en friterad
persiljekvist. Till er som föredrar att läsa spökhistorier av Charles Dickens.
Till er som glider omkring i rökrock med ett glas ’single malt’ om aftonen. Den
här musiken är tillägnad er (och kanske några till).

”XXV” är en sent omsider påkommen uppföljare till Pallas debutskiva ”The
Sentinel” från Anno Dazumal 1984. Då som nu är budskapet inlindat i progressiv
rock/metal, skäligt förfinad med den smakfullaste nyansen av dem alla – Neo-
Prog.

”XXV” har sin förebild från konceptalbum likt Jeff Wayen’s skräckinjagande ”War
Of The Worlds” (1978). Ni som inte var med då, på den tiden det begav sig, får i
stället tänka på nutida stilbildare som Ayreon, Arena, Pendragon och IQ för att
få ett hum om gränssnittet.
    
De fundamentala byggstenarna i Pallas är genuint upplagda och formerade som ett
pentagram. Den nya sångaren och tillika mannen av folket – Paul Mackie – hälsas
varmt välkommen. Hans röst uppfyller med råge de högt ställda kraven på den
teatrala nyansering som krävs för den dramatiskt, sofistikerade lyriken.
Bassisten, sångaren, åldermannen och ävenledes fadersgestalten Graeme Murray
lägger plattformen tillsammans med drivmotorn Colin Fraser (trummor/sång).
Ronnie Brown (keyboard/sång) och hans bästa vänner – Roland och Korg – renodlar
det monumentala ljudlandskapet så att den rätta atmosfären förverkligas.
Slutligen exploaterar gitarristen Niall Mathewson sitt instrument med ömsom
frenesi och ömsom varsamhet.
 
Introt till ’Falling Down’ sätter karaktären med sin hissnade rymdklang.
Tankarna dras i riktning mot Stanley Kubrick’s galaktiska epos ”2001 – ett
rymdäventyr” (1968). Det var så här Pallas ville att det skulle låta för 25 år
sedan, men kommersiella intressen satte då en käpp i hjulet.

En konceptskiva som ”XXV” skall inte brytas loss i beståndsdelar. Den skall
lyssnas på i sin helhet. För att åskådliggöra det vida spektret skall jag ändå
beskriva två partier som är speciellt kännetecknande för musiken ifråga.

Den mörka sidan – monstruösa ’Monster’ har ett scenario som bara inte kan hända,
men ändå händer det. Rädslan kryper innanför skinnet och paniken griper tag i
nacken. Ilningarna åker upp och ner längs ryggraden utan att finna sitt
egentliga mål. Gitarrens distinkta framtoning får till följd att man för evigt
är förlorad i det skrivna ordet och den välljudande, apokalyptiska
kompositionen. 
 
Den ljusa sidan – ’Violet Sky’ är bedövande emotionell i sin läggning. Den
åskådliggör mitt i all bedrövelse att det trots allt finns förtröstan. Den
ödesmättade orgeln lägger ut visionen om tro, hopp och kärlek. Sånginsatsen
alternerar mellan Mackie och Murray till en allt igenom förtjusande, näst intill
osannolik upplevelse. 

Epilog – Pallas återuppväcker på ett övertygande sätt förtroendet för den
tidlösa brittiska progressiva rocken. En eloge till en framtidsberättelse som
både är magnifik och melodisk, men framför allt minnesvärd.

”XXV” är en stark aspirant till årets progressiva rockskiva. Emellertid har den
en mycket svår konkurrent i form av de schweiziska klockmästarna Appearance of
Nothing och deras allsmäktiga ”All Gods Are Gone”, vilken recenserades här 6 maj.

Bästa musikälskare! Det här är ingen radiorock. Det är inte heller någon iPod-
rock. Den här överdådiga och själfulla musiken skall (om möjligt) upplevas i
konserthallen live.

Från det skotska höglandet, långt bort i fjärran hörs hymnen ljuda:      

Rule Britannia!
Britannia rule the waves
Britons never, never, never shall be slaves.
Rule Britannia!
Britannia rule the waves.
Britons never, never, never shall be slaves.

Thomas Claesson

About The Author

admin

Other posts by

Author his web site

02

09 2011

Comments are closed.