nyaskivor.se

Nu tar vi musikpaus igen och återkommer efter trettonhelgen.

Thomas och Magnus har sagt sitt om årets bästa skivor: http://www.nyaskivor.se/2018-ars-basta-skivor/

Nu tar vi vintersemester igen och återkommer vid mitten av januari.

Thomas och Magnus har sagt sitt om årets bästa skivor: http://nyaskivor.se/listor/2017-ars-basta-skivor/

West Of Eden ”No time like the past” (West of music/hemifrån)

Göteborgsbandet West Of Eden har släppt nio skivor och nu är det dags för en samlingsskiva efter 20 år som band. West Of Eden är Lars Broman fiol, Martin Holmlund bas, Ola Karleva trummor, Henning Sernhede gitarr och mandolin, Jenny Schaub sång och dragspel, Martin Schaub sång och akustisk gitarr.

West Of Eden har tagit den brittiska och irländska vägen i sitt konstnärskap. Bandet har fått fantastiska recensioner av svensk och utländsk press och har haft samarbete med musiker som bla Alison Krauss, The Chieftains och Mark Knopflers band.

När jag första gången lyssnade på samlingsskivan, som är en dubbel, blev jag alldeles paff av att det finns ett svenskt band av denna kalibern som jag dessutom aldrig hört talats om. Jag var en varm anhängare av tidiga Fairport Convention då när Richard Thompson var med innan han hittat Linda Thompson. Efter det försvann han in i de Keltiska sankmarkerna. En annan av Fairports solister var Sandy Danny – en mycket bra sångerska som hade en lysande framtid men som ramlade i en trappa och avled. Mycket Fairport Convention nu men jag tycker att det finns många beröringspunkter i musikstilen, liksom i Martins sång. Sen har vi Jennys sång som ibland är påfallande likt Linda Thompsons. En skiva som inte bara gör mig glad utan jätteglad. Årets klart bästa!

Det blir svårt att välja inlyssningsspår, men varför inte: Where The Ivy Is Growing – Look To Thde West – Twenty Years of Traveling.

Börje Holmén

Jeff Boortz ”Half The Time” (Jeff Boortz/Hemifrån)

Singer-songwritern Jeff Boortz har släppt sitt fjärde album inspelat i Nashville. Med sig i studion har han en handfull musiker, däribland gitarristen John Jackson som bla spelat med Bob Dylan och Lucinda Williams.

Jag har hållit mej till blues och rock osv men aldrig country men så kom The Eagles och öppnade dörren med sin rock-country. The Byrds  fick väl en nyare genomlyssning också. Senare upptäckte jag Steve Earl som från början var lite svår att ta till sig men han har växt ordentligt med åren. När dörren för country av alla dess former nu står öppen är det inte så svårt att ta in Jeff Boortz som låter ganska likt Steve Earl, för att inte säga mycket likt.

Låtar att börja med: Wanna Spend money On A Girl, Take Back What You Said och Silver Lining.

Börje Holmén

Johanna Lillvik ”Johanna Lillvik” (Paraply/Hemifrån)

Johanna Lillvik kommer från Borås och jobbar som sånglärare på stadens kulturskola. På hennes debut-EP har hon skrivit och producerat allt själv. Hon spelar piano och kompas av åtta andra musiker, bla Kim Gunneriusson trummor, Joakim Saarenpääl bas och Jonas Högberg gitarr. Johanna är sånglärare på Borås Kulturskola.

Man riktigt känner hur kreativiteten flödar, varje stycke är inte något annat likt och det är mycket spännande och medryckande. Alltså vilken debut! Det går inte att placera henne i någon genre men hon påminner mej om en tidig Regina Spektor och lite av en tidig Tori Amos – dom spelar ju också piano på ett uttrycksfullt och spännande sätt. Glömde säga att hon har en fantastisk vacker och mäktig röst.

Inlyssningsspår? Tja, det är bara fem spår så det är en bra början. Vi får väl hoppas på en fullängdare.

Börje Holmén

Nu tar vi vintersemester igen och återkommer vid mitten av januari.

Magnus och Thomas har sagt sitt om årets bästa skivor: http://nyaskivor.se/2016-ars-basta-skivor/

Nu tar vi vintersemester igen och återkommer vid mitten av januari.

Magnus och Thomas har sagt sitt om årets bästa skivor:  http://nyaskivor.se/listor/2015-ars-basta-skivor/

Los Lobos ”Gates Of Gold” (Proper/Border)

Allt sedan How Will The Wolf Survive och Kiko And The Lavender Moon har Los Lobos försökt hitta tillbaks till det soundet och den låtskrivarkvalité som präglade detta album. De har försökt söka sig fram genom att byta stil, producent eller sound. Det har gått så där tycker jag. På de album som följde fanns det enstaka stunder av skär vargalycka, men sammanfattningsvis räckte de trots allt till ett godkänt minialbum.
Nya Gates Of Gold lovar däremot gott, det finns en antydan att de återigen är på rätt väg. Rösterna finns där, variationen på låtmaterial från lunkande balladen till den obligatoriska spanska traditionella, och en riktig boogierökare. Melodikänslan börjar återvända så sakterliga i When we were free, Gates of gold och Magdalena. Då när rösterna, melodierna och soundet smälter ihop till den där ljuvliga Los Loboskänslan, då är det riktigt bra.
Mellan dessa guldkorn blir det fortfarande lite för många transportsträckor med bland annat någon dussinblues och en spansk lektion för mycket.

Bengt Berglind

Ray Cooper ”Palace of Tears” (Westpark/Border)

Ray Cooper med förflutet i engelska folkrockbandet Oyster Band är på detta album ute på egen hand. Han bjuder in oss till en det engelska och skottska höglandet där dimmorna ligger kvar länge över de ödsliga hedarna. Ray sjunger på ett lite högtravande sätt, han berättar historier på ett sätt många har gjort före honom i den engelska folkmusiken, vare sig den är ny eller gammal. Alltså, det doftar tradition. Själva musiken är ofta pianobaserad med läckra inslag av muspel , dragspel och stråkar.
Ray Cooper som numera bor i Sverige, det är väl kärleken som vanligt förmodar jag, gör här några lyckade försöka att gifta ihop sin röst och musik med den svenska folkmusiken. Då händer något och musiken öppnar upp sig i både det väntade och oväntade, The Kings Days/Maarits Waltz och When The Curtains Fall. Om Ray Cooper hade vågat göra detta i en större utsträckning på Place Of Tears hade slutresultatet blivit betydligt bättre och mer varierat. Men ändå, albumet innehåller en radda bra engelsk modern folkmusik , signerad Ray själv.

Bengt Berglind

Nu tar vi vintersemester igen och återkommer om ca 4 veckor. Sen kör vi på igen fram till juli då det åter är dags för lite ledighet…

Peter, Bengt, Thomas, Magnus, Larsa, Jonas, Tomas, Henric, Sara, Sofia, Hasse, Mattias, Mats, Mats, Börje, Roger, Erik, Conny, Martin, Rickard, Cizzi, Jenny, Tobias, Lars, Sophia, Joppe…