Teknisk metal som växer
Eternal Gray ”Your Gods, my Enemies” (Season of Mist/Sound Pollution)
Om man ser det som sin uppgift att stoppa in så många riff som möjligt i en låt krävs det fingertoppskänsla, så att ekvilibrismen inte sker på bekostnad av låtarna. Vid första genomlyssningen av Your Gods, my Enemies är det just låtar som jag börjar längta efter. Det spretar åt olika håll och hänger inte ihop, och kanske är det därför som jag får en känsla av att allt flyter på i ungefär samma tempo, trots takt- och tempobyten, men någonstans runt titellåten och efterföljande Unlabeled börjar det ta sig. Där faller bitarna på plats och alla meckiga prylar fungerar som just låtar, och Blind Messiah är rentav ett litet mästerverk där mina tankar går till Nevermore. Plattan kräver en del av lyssnaren men växer till sig med antalet genomlyssningar, så fans av Nevermore och Meshuggah bör ge den en chans, även om de inledande låtarna i mitt tycke aldrig riktigt får alla bitar på plats. Mer variation på sången skulle också hjälpa till att lyfta låtarna.
Avslutande elektroniska bonusversionen av Never waits känns helt onödig tills jag konstaterar att tillsammans med Lucifer Dance, Chris Laneys Ibiza-remix av Candlemasslåten Lucifer rising, så kommer den att göra kl. 02.30 lördag natt med polarna och för många öl roligare.
Jonas Andersson
