Mer kommersiellt…inget som sticker ut
Trivium ”In Waves” (Roadrunner/Warner)
Trivium är lite av ett problematiskt band för mig. De har lyckats göra en hel del bra låtar, men det finns också alltid några väldigt medelmåttiga spår på samtliga deras album som tynger ner det hela. I och med Shogun, deras senaste alster, tyckte jag att man tog sig ur det lite mesiga soundet man haft stundtals och verkligen befäste sig som ett mer framåtsträvande och innovativt band.
Med In Waves går tyvärr utvecklingen bakåt. Man har mer än någonsin förut smöriga refränger fyllda med rensång och gitarrslingor tagna direkt ur mainstreamfacket. Jag får känslan av att man försökt vara mer kommersiella i och med detta album och försökt leva upp till krav ställda för att nå en kommersiell succé.
Något som jag saknar är de riktigt episka låtarna som de ibland lyckas få till, och inte minst en instrumentell fullpott som låten ”The Crusade” från förra skivan. Detta tycker jag definitivt sänker skivans attraktionsvärde. Jag har svårt att skilja låtarna från varandra och uppmärksammar endast ett riff här och var, och vet då inte riktigt vilken låt det förekom i. Titellåten ”In Waves” är nog faktiskt den bästa, med riktigt sköna markeringar som ett bra intro också ger oss försmak av. ”Inception of the End” är en annan låt med lite högre tempo och med ganska typiska Trivium-riff.
Jag är lite besviken på att uppföljningen på Shogun inte alls blev så bra som jag hade hoppats. Men jag ska också lyssna på föregående album för att se om det egentligen är något att ha, jag mindes dem som bra men kanske har jag tröttnat på stilen. Betyget blir 2½/5 djävulshorn.
Martin Engström