Tillfredsställande i det enkla
Zoe Muth And The Lost High Rollers ”Starlight Hotel” (Signature/Border)
Tänk att det svåra ibland kan vara så enkelt som när Seattlebaserade Zoe Muth och hennes Lost High Rollers musicerar. Där många andra tar i och vräker på med både röstakrobatik, instrumentmassakrering och diverse vilda produktionsidéer så vilar denna grupp sin musik mot enkelhetens kudde. Sedan undrar jag om det skulle fungera på samma bedårande sätt om det inte var den traditionella countrymusiken som var bandets grundsten.
Här finns inte något gammaldags och präriedammigt. Ekot från Hank Williams, Loretta Lynn och många andra lever nu vidare med ett fräscht och modernt sound. Närvarande är naturligtvis de klassiska instrumenten som mandoliner, fioler och banjo, men även mexikansk blåssektion hämtat South of the Border. Det är välspelat utan att kännas polerat och bitvis småsvänger det grymt.
Zoe Mauth meddelar i pressklippet att hon aldrig varit mycket till musiker, så det hon gör med sin musik måste vara enkelt för att det ska kännas tillfredsställande. Enkelheten präglar också Zoe Muths sätt att sjunga.
Det är detta som bär upp albumet och gör det så skönt att umgås med, vare sig du hänger i soffan, rattar bilen eller rantar runt med ipoden i svampskogen.
Bengt Berglind
