Reflektions- och fantasieggande folkpop från Frankrike
Cocoon ”Where the Oceans End” (V2/Cosmos)
Cocoon, som är ett slags folkpopband från Frankrike, har verkligen lyckats med sitt andra album Where the Oceans End. Låtarna byggs oftast upp av intressant gitarrarpeggiospel, ljuva stråkmattor och smakfull stämsång mellan de två sångarna Mark Daumail och Morgane Imbeaud. Det är vackert, soft och stundtals mäktigt och låtarna lockar en att reflektera och fantisera över allt möjligt. Värt att nämna är även det fantasifullt utformade artwork som pryder omslaget.
Redan när sången kommer igång i första låten så slår det mig att detta låter nästan exakt som Sufjan Stevens. Men allteftersom skivan går så känns det som att Cocoon har hittat ett sound som de skall vara stolta över. Det låter riktigt bra. De må ha likheter med andra band men detta album har ett sound och en helhet som många band har svårt att uppnå.
Bästa spår: Sushi, Dee Doo och Oh My God
Rickard Engström
