Dannebrogen sträcker ut för vinden
Oliver Weers ”Evil’s back” (Metal Heaven/Sound Pollution)
Att döpa en melodiös hårdrockskiva till ”Evil’s back” är förvisso ett helt naturligt drag. Hade namnet istället varit ”Joy’s back” så hade den ramlat djupt ner mellan två stolar och hamnat i ett fack som ingen hade velat närma sig – nämligen pop.
Nu finns ju redan helvetet på jorden, så det är egentligen inget nytt att ondskan är tillbaka under solen igen. Oliver Weers bidrag till musikhistorien känns också mera som en gåva från ovan och inget man behöver våndas eller vara rädd över.
Efter ett kort obegripligt intro (32 sek) som inte ens gör skäl för namnet, så tar titelspåret vid helt abrupt. Nu först blir man varse över Oliver Weers storslagna röst, som är skolad enligt ett gammalt vinnande koncept. Lagrad på ekfat för att ge den perfekta strävheten. En till synes förädlad produkt härtappad av tysk/engelska föräldrar och numera verksam i Danmark.
Den självförklarande ’Demolition Man’ bärs fram av en hård och framfusig drivkraft. ’All My Life’ är favoriten med ett lyckat arrangemang och fin framtoning. Även ’Without You’ är ett ess i leken som obevekligt trillar ut ur rockärmen. Lägg sedan till ’Hero’ och vi får hux flux en kvartett bestående av riktigt sprängkraftigt stoff.
’Beautilful Rain’ visar än en gång att det är endast hårdrockare som kan åstadkomma de mest förtjusande balladerna. Det kunde lika gärna ha varit Ozzy Osbourne som manat fram en uppföljare till ’Goodbye To Romance’. Nu råkar det vara Oliver Weers. Hursomhelst – det är dags att tutta på veken igen och hålla den fladdrande lågan så långt ifrån tummen och så högt över huvudet som möjligt.
Thomas Claesson
