Mystiskt och rått
Lady Gaga ”Born this way” (Interscope/Universal)
Det finns ingen hejd på den succe som Lady Gaga har gjort på väldig kort tid. Allt började 2008 med ”Just Dance” och otaliga hits såsom ”Pokerface”, ”Paparazzi”, ”Eh Eh”, ”Bad Romance”, ”Alejandro”, ”Born This Way” och nu senast ”Judas” som jag ganska lätt kan kalla hennes bästa singel. Med alla dessa i bakhuvudet är det med stor förväntan man sätter in ”Born This Way” i CD spelaren.
Dessvärre håller den inte måttet med ”Judas”. Faktum är att skivan faller väldigt platt. Visst, det kanske är svårt att överträffa ”The Fame Monster” men det här är nästan lite… skumt.
Många av låtarna är väldigt banala och dessutom påminner de en aning om varandra eftersom det inte är någon skillnad alls ens i stämning på dem. Hon har gått ner på ett mystiskt och nästan religiöst och spirituellt stadium, speciellt om man tittar på låttitlar såsom Black Jesus + Amen Fashion, Judas och Bloody Mary. Musiken i sig är också bara… skum. Och mystisk. Och rå. Hon har blivit mycket råare i det som redan är rått.
Dock, så finns det ett par guldkorn här också. Den spanskbaserade ”Americano”, låtsas-tysk-baserade ”Scheiße” och typiska Lady Gaga-låtar såsom ”Marry The Night” och ”The Queen”. Och vi får absolut inte glömma de absolut bästa spåren på plattan, ”Hair” och ”Judas”. Dessvärre är det bara de två sistnämnda som jag verkligen personligen tycker om och som står ut.
Jag tycker skivan… som jag sa i början…faller lite platt. Det känns som att det är något hon har levererat lite för att hon måste. Med undantag för de låtar som faktiskt är bra. Kanske hade ”less is more” passat in bra här. Men den duger, helt klart… så länge du klarar av ’skumma saker’.
Bäst: Hair. Helt klart(!) bästa låten.
Sämst: Black Jesus + Amen Fashion…
Sara Köhler
