Radioanpassad svängig hårdrock
Black Stone Cherry ”Between the Devil & the Deep Blue Sea” (Roadrunner/Warner)
Release: 1 juni
När första låten White Trash Millionaire drar igång slås jag direkt av att det låter tungt och rivigt. Och självklart svänger det liksom tidigare á la 70-talshårdrock när succébandet Black Stone Cherry är i farten. Det är dock inte hela sanningen…
Ganska snart hörs det nämligen att man utöver det inledande tunggunget valt att gå en mer kommersiell väg på tredje skivan Between the Devil and the Deep Blue Sea. Kanske är det en naturlig utveckling för bandmedlemmarna eller också är det ett kalkylerat drag med eller utan inblandning från skivbolaget. Vad vet jag…
Istället för att gå in på beskrivningar av enstaka låtar så väljer jag att återge fyra av kommentarerna som fälldes när undertecknad och några nyaskivor-kompisar hade en ”lyssningsträff”:
– Vilken otroligt bra röst Chris Robertson har, ojojoj…
– Jaha, det hörs lång väg att de satsar på amerikansk radio.
– Gitarrerna låter verkligen ”feta”.
– De låter inte lika intressanta längre.
Som synes ganska olika åsikter och personligen väljer jag att se den ”röda tråden” i den andra och i den fjärde kommentaren. Men smaken är som baken, så du som läser detta tycker kanske något helt annat… Lyssna själv och avgör om Between the Devil and the Deep Blue Sea är något för dig eller inte.
Det jag med 100 procents säkerhet vet är att Black Stone Cherry a-l-l-t-i-d är fenomenala live och då i synnerhet på intima rockklubbar. Det är bara att hoppas att de kommer hit framöver (till hösten?) och spelar på exempelvis Sticky Fingers i Göteborg (igen).
Magnus Bergström
