Får fötterna att stampa takten med automatik
- Skill In Veins ”Skill In Veins” (Avenue of Allies/Sound Pollution)
Skill In Veins debutskiva börjar bra med svängiga godbiten Can’t Ride My Soul, som bär spår av Lynch Mob, Badlands och Guns ’N Roses. Sannerligen inga dåliga referenser. Och nästföljande Skulls On The Way påminner inte så lite om Skid Row i deras tyngre stunder.
Det är lika bra att direkt slå fast att det egentligen inte går att klaga på skivans innehåll. Egentligen. Men ändå; den här musiken har hörts förut – många gånger… Den där egna identiteten som skapar ett alldeles eget avtryck i musikhistorien saknas dessvärre. Men som sagt; det går inte att förneka att det handlar om musik som får fötterna att stampa takten med automatik. Och live på en rockklubb går det inte att misslyckas med dom här låtarna, den saken är klar.
Och man måste imponeras av unge gitarristen Andrea ’Andream’ Lanza som står bakom det här projektet. Vilka läckra gitarrsolon han bjuder på, wow! Min spontana tanke är att han skulle passa utmärkt som gitarrist i Ozzy Osbournes band.
Övriga musiker går inte heller av för hackor: Gabriele Gozzi (Killer Klown, Markonee) sång, Nik Mazzucconi (Glenn Hughes, Ian Paice) bas och Francesco Jovino (U.D.O.) trummor. Extra plus delas ut för det överraskande dubbeltrampet i slutet av Youth Times. Ett inte helt vanligt grepp på en melodiös hårdrocksskiva och därmed ett liiitet initiativ till en egen stil. Minus delas ut för att den lugna versen i I’m Living My Life är alldeles för lik valfri Skid Row-ballad. Som ett resultat av ovanstående rader så hamnar slutbetyget någonstans kring godkänt/bra, varken mer eller mindre.
Magnus Bergström
